- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
253

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midt öfver gatan - En Mission

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Emmas betraktelser voro visst ej så vidsträckta; men hon
visste dock, att Winter i sin egenskap af läkare stod ofantligt
lågt på rangordningen, huru högt han än måtte stå i kunskap och
menniskovärde, och för henne var detta yttre värde mera än for
oss andra. Hon kunde således ej komma till humör hela den
qvällen och var missnöjd med både sin gamle far och hans uniform
och Winter och hans odekorerade svarta frack — i stället för att
beklaga en tid och ett folk, der så förvirrade idéer om värde kunna
slå rot och växa.

*


En Mission.



«För att tala uppriktigt, min bäste major, ja, jag älskpr er
systerdotteri», sade baron Ludvig en afton, när han förtroligt och
ensam talade med majoren; «men jag vill ej ännu förklara mig;
det ligger någon ting oklart os9 emellan, och detta beror ej på
mig, utan på min far; jag har bedt honom, men han har hotat
mig med sin förbannelse, om jag omtalade saken; ni — ni, herr
major, är den ende, som kan vara min emissarie.»

«JagP» frågade majoren förundrad.

«Ja, ni har omtalat en händelse från er ungdom för er syster
och Hilma; hon har omtalat den för mig; vet ni, herr major, den
ädla flickan fästade sin blick så fast på mig, under det hon talade,
att jag stod der liksom förstenad; också, jag kan ej neka det, var
det liksom ett ondt samvete rört sig i min själ, och jag har lofvat
mig sjelf att ej bedja om hennes hand förrän jag kan säga: så
har jag handlat, så och icke så!»

«Jag förstår er icke», sade majören; «låt vara, att den der
baron Lichton var en slägtinge . . .»

«Han var min fars äldre bror», inföll baronen.

«Nå väl, han är väl död nu», återtog majoren och således . . .»

«Men han har ett barn, som lefver», började baronen, och det
sköna. ansigtet lyste af en mild liflighet; «detta barn är utträngdt
ur sina rättigheter af mig, af mig sjelf; denne son är
fideikom-missarie till Stjernehof och enligt lag hufvudet för slägten. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free