- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
256

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Mission

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

forst en tur genom patken. Doktor Winter hade följt med från
Stockholm, osäkrare än förut om Emmas tillgifvenhet, som hemma
på Almvik tycktes honom mycket varmare än i hufvudstaden; han
bråkade förgäfves sin hjerna för att finna orsaken och kom hvarken
att tänka på sin far, urmakaren, eller sitt enkla sätt att vara eller

på sin svarta odekorerade frack. Huru kan en älskare också komma

att tänka på sådant P Majoren fick redan i parken ett slags
begrepp om den gamle, som bodde i slottet; de långa, nästan
ändlösa aléerne, de höga klippta häckarna, de cirkelrunda dammarna,
allt tydde på någonting urmodigt och stolt — och öfver allt detta
höjde sig slottet med sitt glaserade svarta tak, sina höga skorstenar
och sina mörka, med prydliga tunga listveck garnerade fönster.

Majoren kände sig underligare till mods, ju närmare han

nalkades porten till detta slott; det var en sorts beklämning, sådan

som man alltid känner, då man väntar 9ig att få se en varelse af
en annan natur än vår egen, ett slags spökfruktan, som ofta nog
uppenbarar sig i det alldagliga lifvet. Ändtligen voro de nära
slottet och med ett: »vänta mig i parken, barn!» gick majoren med
raska steg mot byggningen, liksom han skulle stormat ett
för-trolladt slott.

Han frågade sig vägen genom de långa korridorerna, steg
uppför en bred stentrappa, prydd med några gamla bilder, och
inträdde i en slags försal. Det var ett mörkt rum, som låg från
solsidan; gamla oljemålade tapeter och några stycken ur Holländska
skolan prydde väggarna, och det bonade golfvet tycktes vara utan
slitning.

Det föreföll majoren, som om endast andar hade sväfvat
omkring derinne. Plötsligen stod kammartjenaren framför honom, och
denne gubbe, som så ljudlöst smög öfver golfvet, föreföll den goda
majoren som en ande, han också; det var nära, att han ej sagt
sitt namn och sin önskan, så främmande föreföll allt omkring
honom.

Majoren fick vänta länge i det mörka förmaket, och hans
tålamod hade nära nog försvunnit, oaktadt alla hans försök att
betrakta de stora tafiorna, då dörren gick upp och den gamle
kammartjenaren åter visade sig, så orörlig och . tyst, som om han
smugit sig in genom nyckelhålet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free