Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben hviskade några ord, som majoren knappt hörde, och
böljade gå framfor honom igenom en lång gång, hvilken åter ledde
till en stor förstuga med särskild uppgång, präktigare an den förra;
ett par stora flygeldörrar flögo upp för kammartjenarens spökhand,
och majoren inträdde i ett stort solbelyst rum: det var den så
kallade Biddarsalen; längst uppe i en djup fönsterniche satt en
reslig gubbe vid étt litet, med ett rikt purpurtäcke betäckt bord.
«Nådig baronen», hviskade kammartjenaren till majoren och
försvann.
Ben gamle mannen vid bordet satt orörlig som en bildstod;
det var en skön gubbe, med det hvita håret i ordnade lockar öfver
axlarna på hans svarta rock, på hvilken en crachan gnistrade mot
dagen; majoren närmade sig den gamle, som till hälften reste sig
från den gammalmodiga ländstolen och med klar och bestämd
röst sade:
«Välkommen, major von Lutzow!» och med en stum gest
anvisade honom en taburett att sitta på.
Majoren stod några ögonblick och visste ej riktigt, huru han
skulle börja sitt svåra värf; men ändtligen grep han sig an och
sade: «Ni torde förlåta mig, herr hofmarskalk, att jag . . .»
«Baron! herr major; allt annat är en främmande gåfva; men
mitt namn är mitt», inföll gubben; «vill ni mig någotP»
«Ja, herr baron, något af högsta vigt», återtog majoren mera
öfverraskad än stött öfver tillrättavisningen. «Jag har», började
han, då baronen tycktes blott vänta på hans ärende, «jag har, på
ett besynnerligt sätt, fått i mina händer några papper, som angå
er ganska nära. Ni har haft en bror, herr baron, och denne bror
— denne bror är död, men har qvarlemnat en son . . .» Majoren
tvarstannade, ty baronens ögon fixerade honom så skarpt, att han
ej var i stånd att fortfara. Det var en stunds tystnad, under
hvilken den gamle baronen beständigt fortfor att fasta sina mörka ögon
på majorens ansigte, så att denne kände, att han rodnade och
slutligen måste slå ned ögonen för att ej se denna herrskareblick.
«Ni vill således», började baronen och höjde på sig, «att jag
skall fortfara! Min bror var fideikommissärie af Stjernehof, och
hans son, icke min, är rätta hufvudmannen för den friherrliga
Lich-tonska slägten.»
C. A. Wetterbergha Samlade Skrifter. V. -17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
