Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för de mina skall redogöra för min förvaltning af det namn de
obefläckadt lemnat under min värd. Mitt namn tillhör ej mig
utan dem, som förut skänkt det glans, dem, hvilkas bragder
inristat de springande lejonen p& min sköld och hvilkas fredliga
dygder prydt den med sädeskärfvar — det är inför d e s s e och icke
inför tiden eller er jag skall redogöra.»
Den stolte gubben uppreste sig i hela sin längd; det var en
herrlig, kraftfull figur.
Majoren bugade sig ovilkorligt för den gamle, som liksom till
försoning räckte honom sin band. Det var nära nog, att den gode
majoren kysst den framräckta fina blÅ&driga gubbhanden i stället
för att fatta den i sin — en så magisk verkan hade denne stolte
gengångare från en försvunnen tid utöfvat på majorens öppna
barnasinne. Baronens öga uttryckte oro och smärta; han smålog
bittert och sade:
«Ni anser raig för en besynnerlig menniska, men kom ihftg,
herr major, att der ligger något, som bittrare tränger in i mitt
hjerta än edra misstankar och verldens hån. Min son lemnar mig
och glömmer sin pligt; det är han, som skickat er hit, herr
major, att öfvertala mig till en omöjlighet. Säg honom, att han skall
unna sin far ro, att det snart är slut, och då — då må han låta
massan nedtrampa det ädla sädet, då må han krossa den ärfda
skölden; men säg honom, att jag af mina fader lärt hvad
Eoma-ren lärde af sin moder: «med eller på skölden». Farväl, herr
major!» Den gamle ädlingen satte sig åter ner på sin ländstol och
lutade hufvudet i begge händerna, liksom han sörjt öfver Iliona
fall. Majoren aflägsnade sig med en besynnerlig blandning af
vördnad och medömkan för den gamle aristokraten, som så envist men
så bottenärligt och klart bibehållit sina faders tro.
Samtalet mellan baronen och majoren hade varit långvarigt
och under tiden hade doktor Winter och Göthilda gått vida
omkring i den stora stela parken. Winter var mot sin vana skiten
och liksom osäker; han syntes beständigt vilja aflägsna sig från
ett ämne, som glödde på bottnen af hans tankar, men det var
omöjligt; hans idéer hvälfde sig lik en eld omkring ett föremftl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
