Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nar hon blir en god hustru, älskad och ärad af sin man och
om-gifven af sina barn.» %
«Gratulerar», skrattade Göthilda; »herrskapet bereder sig p&
en talrik familj; ni borde blygas, Winter, att sitta och tala sådantl
Ser ni då ej, att ni inte är i sällskap med någon af edra
vetenskapligt bildade madamer; se så — nå, se ej så flat ut; det är
ändå inte värre än pappa, som aldrig kan tala om man och
hustru utan att inblanda de der prosaiska barnena; det måtte ligga
i herrarnes idé, att all verldens lycka består i en lång barnskara,
som smutsar ner soffor och stolar och skriker och pratar om
hvarandra. Ni är så lik pappa, käre Winter; — se så, der kommer
han; nu kan ni ju slå er ihop för att tala om vaggor och
gångstolar också.»
Majoren kom. «Jag har haft ett besynnerligt samtal», sade
han. «Det var den komplettaste aristokrat jag sett; men öppen
och ren som guld; jag kan ej bli ond på honom, fastän — ni
vet ej historien och får ej heller veta den. Min uppvaktning är
imellertid gjord.»
«Jaså, pappa hade något ärende?» frågade Göthilda småslugt,
•och vi få inte veta något derom — men känner jag pappa rätt,
så ...»
»Nå, hvad då?» frågade majoren.
»Jo, att vi nog få veta det; ty pappa kan inte tiga för
mamma, och mamma kan aldrig tiga för oss, och så få vi veta allting,
lilla pappa, ja precist allting.»
«Ja, jag vet, att ni är ett sqvallerkollegium der hemma»,
skrattade majoren, »men denna gången så . . .»
«Åh, jag fär veta det i morgon dag af mamma», triumferade
Göthilda; «få se, låt mig räkna bladen på ringblomman här; jaf
nej, ja, nej, ja, nej, jal ser pappa — ja, jag får veta, hvad pappa
hade hes den gamle baronen att skaffa. Och dessutom», fortfor
hon att jollra, «så ligger det i min komplexion — ja, vår vän
Winter här känner till min komplexion — att jag ej kan lefva i ett
hus, der det finnes en enda hemlighet, som jag icke vet. — Ar det
icke sannt, doktor Winter, att det kunde skada min komplexion
att ej få veta allt nytt? jag skulle bli sjuk, söta pappa; jag skulle
få hektik och spasmer och rosbrott, eller hur, Winter?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
