- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
272

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett sterbhus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slägthagen skulle ej af den nye egaren tillträdas förrän våren;
det återstod 9åledes ännu nära ett halft år för den goda
kaptenskan och hennes flickor att bo i det gamla hemmet, som nu först
blef dem dyrbart, fastän flere rum 9todo tomma på möbler, hvilka
blifvit sålda på auktionen; till och med salig kaptens gångkläder
hade gått under klubban, och smederna i trakten besökte nu
kyrkan i hans gamla bonjourer och frackar. Men allt detta rörde ej
modren, 9ora lefde i de gladaste förhoppningar om all den ära och
lycka hennes Constantin skulle bereda åt hennes ålderdom.
Deremot hoppades flickorna intet, utan suto mången mörk afton i det
tomma hemmet och greto tillsammans deröfver, att de måste
skiljas och att de fått så litet efter sin far.

Det hade dock varit flickorna, som under en lång följd af år
skött hushållet, väft och arbetat for att samla in; det hade varit
de, som nödgats umbära mycket, som skulle fagnat dem, då
deremot brödren icke nekat sig något och utan skonsamhet hade
begärt allt och utan knot fått allt. Nu var han dock ej mera deras
Constantin; han jollrade ej med dem som förr; han hade blifvit
familjens hufvud och lät temligen tryckande sina systrar kanna,
att de berodde af hans välbehag, utan slägt, utan annat försvar
och beskydd än hans.

Den adlige ynglingen arfver dubbelt mot sina systrar — är
det rättvist? Man behandlar det som en privilegie-fråga, som
ensamt angår adeln; men kan det verkligen finnas ett privilegium,
som består i att beröfva en annan sina nqturliga rättigheter? Hvem
har gifvit och stadfåstat detta privilegium? Svaret är ganska
gifvet: styrkan har tagit sig denna rättighet mot de svagare; det är
ett privilegium af samma art som det, hvilket ger hindoatanen
rättighet att kasta sina barn i Ganges och vilden att sälja sin hustru.
Det är myckct svårt att uppfinna någon annan grund än denna
för ett dylikt privilegium och det är troligen för den kära
husfredens skull, som det ej blifvit utsträckt vidare.

Om man tillser, huru det vanligen tillgår, så kostar gossens
uppfostran mångdubbelt mera än flickans; han skall bildas för att
kunna gå sin egen bana i den fria, stormiga verlden, hon deremot
för att värma och gagna inom den trånga kretsen af en familj.

Den adlige ynglingen går vanligen in på embetsmannabanan;
det beror der på hans duglighet, om han skall lyckas eller ej;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free