Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Novembernatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der iideikommissarierna varit underliga menniskor, härda, stela och
högmodiga, och om äldste sonen n&gongång varit en god
menniska, sä har det aldrig varit ödet att han fätt tillträda Stjernehof;
ettdera har han dött eller har han — åh ja, det är detsamma;
men med det der huset är det ingen trefnad.»
«Kors, jag tror minsann, att nådig baron har främmande i
qväll», yttrade en gumma, som händelsevis kommit att titta ut
genom fönstret på det gent öfver viken belägna Stjernehof. «Se hur
der är ljus i riddarsalen!»
Alla skyndade upp; man såg ett klart sken glindra ur de
höga fönstren i riddarsalen. Jon, som gerna undersökte saker och
ting, tittade efter, om det kunde vara månens återsken; men
hvarföre glindrade han då ej mera än mot dessa åtta fönster, som
tillhörde den så kallade riddarsalen P
crHör qvinnor», böljade Jon, då han fann, att det ej kunde
vara månen, «vet ni hvad, det är något otyg deruppe. Mor min
talade om, att hon ofta sett sådant der både på Stjernehof och i
kyrkan; ljus midt om natten. Vet ni hvad, slägten är tillsammans,
och om nu någon kunde komma in i salen, så skulle han få se,,
om han vore «i syne» nemligen, eller vore ett söndagsbarn, hur
den der rofgirige generalen, som byggde slottet, har samlat
omkring sig sina fränder och dricker dem till i en bägare med blod
och tårar; ni skulle fä se, att så är — men se, hur det flammar,
det är mycket eld derinne.»
«Fy, så han talar», sade en och annan gumma; «man kan just
bli rädd; res på litet mer i spiseln; det blir så skumt härinne.»
«Ja, gummor, nu hafva alla dessa förnäma herrarna, som stå
målade deruppe med tjocka guldkedjor om halsen och stjernor och
band på bröstet, nu hafva de alla gått ur sina ramar och sitta
kring det gamla dombordet i öfre ändan af salen och 8e med ihår
liga ögon på hvarandra. Ser ni, de sammanhållas af en osynlig
hand; de kunna ej skiljas åt, fastän de vilja det.»
«Tyst, Jon», sade en gumma, som, djerfvare än de andra, stått
qvar och betraktat den lysande fönsterraden; atyst, det ser ut, som
det sloge eld ut ur gluggen; barmhertige Gud, se hit, se hit, nu
har det fätt luft och lågorna slå ut ur alla fönstren; elden är lösl»
«Elden är lös», ropade alla på en gång och packade sig
omkring fönstret. Det var sanning. Väldiga lågor kastade sig ut ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
