Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Novembernatten
- Lindesvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sändning ändad, d& hafva vi stätt qvar så länge som Gud har velat;
under vår skugga hafva konsterna blomstrat, hafva vetenskaperna
burit frukter, och ett helt säde af nya idéer har stuckit upp sin
brodd nnder vår väldiga krona. Men denna har småningom
glesnat, gren efter gren, blad efter blad hafva fallit; men den gamla
stammen har dock stått qvar — snart är äfven denna onödig;
småskogen växer omkring honom och gläds åt ljuset och anar icke,
att det var den förtorkade jätten, den bladlösa eken, som har
hägnat dess barndom, som har skyddat den for att fortorkas i solen
och som i sina toppar har mottagit viggarna af himmelens åska.»
Fall då, du gamle 1 du faller med äran.
*
Lindesvik.
Vid andra ändan af sjön ligger en vacker envåningsbyggning
af trä, omgifven af en grön björkäng, som om somrarna är sållad
med blommor; det är Lindesvik, en gård, som lyder under
Stjernehof. Den vackra byggningen der uppfördes for nfigra år sedan af
baron Ludvig Lichton, som fann stället så leende. Det är en låg
envftningsbyggning, ett af dessa flyttbara hus med sina ljusröda
väggar och sina hvita knutar, ett nutidens verk, nätt, prydligt och
ovaraktigt. Rummen i detta hus voro moderna med sköna franska
tapeter och lätta, beqväma möbler; men det hade stått obebodt,
ty unga baron var sällan der hemma, och nu på ett år tycktes
han liksom vara forvist från sin far.
Till detta ställe flyttade den gamle baronen och inträdde för
första gången i sin sons »lekstuga», som han fornt kallat den
obetydliga byggnaden, hvilken han skymtat bortom sjön.
En besynnerlig, förut ej anad känsla intog den gamle, när
han inträdde i dessa rum, der modern nätthet och prydlighet och
frånvaron af alla tunga och öfverflödiga grannlåter på en gång
gåfvo ett prof på egarens smak och på den tid, i hvilken vi lefva.
Baron Ludvig var ett tidens barn, men hade, såsom alla borde
göra, endast fastat sig vid det, som tiden hade godt. Denna
byggnad, sä enkel den ock syntes, så ovaraktig den också var, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0282.html
