Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindesvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
net var synligt nu an förr; derföre kunde snillet ej taga sin flygt,
förrän ögat vant sig vid förändringen.
Någonting ditåt erfor den gamle baron Lichton, då han
inflyttat i de nytapetserade, med moderna möbler och taflor prydda
rummen på Lindesvik. Så förtrolig han än, under en lång lefnad,
blifvit med sina minnen och den idé, som småningom förstenat
honom till det han blifvit, var han dook ej i stånd att i denna nya
omgifning qvarhålla dem i deras fordna renhet.
Här såg han ej mera porträtterna af sina stamfäder, utan i
stället sköna taflor med lekande barn, nutidens genretaflor ur det
borgerliga lifvet, porträtter af vår tids snillen och stora män; han
satt ej mera i sin stora ländstol med de höga karmarna, utan i en
smånätt emma, som hvilade på ressårer. Allt, som förut påminte
honom om hans namn och de pligter han fastat dervid, hade
försvunnit, och han befann sig nästan som ett af fornverldens djur,
om detta plötsligen skulle hafva blifvit försatt i vår närvarande
natur och i stället för de jättelika ormbunkarne, som utgjort dess
föda, blott funnit blomstrande ängar och ljusgrönt vårgräs.
Den stolte gubben gick fram och åter i sina rum och befann
sig helt underlig till mods; han var ej nedtryckt, ty ett sådant
lynne är desto spänstigare, ju hårdare det pröfvas, men han var
ej mera densamme. Den nya tiden med sina intryck trängde sig
på honom, smög sig in i hans själ och kastade en helt annan
dager på tingen än förut.
Ludvig Lichton hade, vid underrättelsen om olyckan, skyndat
till sin far och inträdde ungefar fjorton dagar efter Stjernehof?
brand till sin gamle far, hvilken han ej sett på ett år eller
alltsedan han väckt frågan om medarfvingen.
Den unge baronen föreställde sig, att hans far, plötsligen
ryckt midt ur kretsen af sina minnen, skulle vara nedslagen, dyster
och mera sluten än förr; han hade föresatt sig att ej vidröra den
ömtåliga strängen; han till och med ångrade, att han någonsin
rört dervid; men i alla sina beräkningar hade han bedragit sig.
Då han inträdde, anmäld af den gamle betjenten (som
bibehållit hela sitt fordna väsende, emedan hans åsigter voro en slafs,
ej en fri mans), mötte hans far honom ooh utsträckte armarna för
att omfamna honom. Hela det dystra, det frånstötande i den
gamles manliga ansigte hade försvunnit; ett visst lugn tronade på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
