Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindesvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Man tycker», anmärkte Ludvig varsamt, for att ej stöta sin
fars begrepp, «man kanske tycker, att man här har lättare att
nalkas min far än p& Stjernehof?»
«Kan väl vara, men man kommer hit — och — och . . .»
Den gamle afbröt sig sjelf, men han höll på att tillägga: «och
det är mig i dessa rum omöjligt att hålla dem på afstånd.»
•Och min far finner några af dem», inföll baron Ludvig,
«värda sin uppmärksamhet; kanske min fax», tilläde han försigtigt,
«till och med finner sig väl af att — jag menar, kanske det
skingrar bekymren att se några menniskor omkring sig utom den gamle
kammartjenaren.»
ffMenniskoma, kära Ludvig, behandla mig nästan som
böckerna i ett bibliothek eller, kanske rättare, som manuskripter; der
finnes talrika luckor i den ursprungliga texten, långa stycken, som
man sjelf måste interfoliera för att få en mening; ja, ordentliga
«palimpsester», der hela det gamla innehållet blifvit utskrapadt och
något alldeles nytt och främmande ditskrifvet; det är ett nytt
studium och det är egentligen detta, som roar mig. — Nå, Ludvig,
för att afbryta ämnet, du har dina egna tankar om vårt stånd;
säg, hvilka äro de? Tror du, att adeln är en institution, som ej
passar för tiden?»
Baron Ludvig fann denna fråga så besynnerlig, så ovanlig,
att han med förundran blott betraktade sin fars anletsdrag för att
utforska hvad som egentligen var hans mening.
«Min far», sade han ändtligen, «ni ser så god ut; det är
allvar i er fråga.»
«Ja, min son», sade gubben med någon stolthet, «jag talar
aldrig utan allvar; jag frågar dig, om din tanka rörande det stånd
vi tillhöra.»
Ludvig förstod ej riktigt den förändring, som hade föregått i
hans fars hjerta, men om han kunde antaga, att hans känslor
tagit en annan rigtning, kunde han det oaktadt vara säker, att hans
idéer ej gjort det.
«Uppriktigt, min far», sade han, «jag tror, att adeln tillhör
folket.»
<*Ja, Ludvig, så har det alltid varit; adeln har alltid tillhört
folket, har varit det yppersta bland nationen; allt stort, ädelt,
skönt och herrligt har den förenat med sig, och dessa namn —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
