- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
289

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindesvik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Nej, min far», inföll Ludvig. «Jag vill vårda detta namn
som mitt dyrbaraste arf.»

Den gamle baronen foll i djupa tankar; der uppstod en läng
tystnad; ändtligen blickade gubben liksom frågande på sin son.

•Ludvig», böljade han, «du har skrifvit mig till om min
af-lidne broder och hans son? Vidhåller du ditt påstående ännu?»

Ludvig slog ned ögonen och sade nästan hviskande: «Ja,
min far.»

«Det är en ädel uppoffring af dig, Ludvig», återtog gubben,
•men kom ihåg, att det är ej nog att ega ett namn; uppfostran,
vanor, idéer skola stå i harmoni dermed, om man ej skall befläcka
det. — Hvad ar orsaken till din envishet i detta fall? Vi kunna
ju hjelpa gossen långt öfver hans fordringar. Vi kunna ju, utan
att kompromettera vårt namn, göra honom till en lycklig och ärad
medborgare; hvarföre då belasta honom med ett namn, tungt att
bära? Hvarföre bekläda en vilde med ett harnesk, då han fäktar
säkrare utan?»

«Min heder, min far», sade Ludvig, «min heder 1»

•Din heder? Har någon satt den i fråga utom denne förvirrade
Vis-Jon, som en afton der borta på Stjernehof gjorde mig barnslig.
Det var besynnerligt, den der tiggargubben imponerade på mig,
jag kan ej neka det, och då elden böljade kring vårt stamsäte,
tänkte jag på honom. Det var två olika varelser på hvar sin sida
om sjön; huru olika voro icke våra idéer, och likväl — men nog
om detta. Du sade: din heder?»

«Ja, min heder», återtog Ludvig. «För omkring ett år sedan
erhöll jag ett bref, ett stort paket med handlingar. —»

«Ja, jag har sett dem», afbröt gubben; «en major Lutzow
visade mig dem. —»

•Icke allt, min far. Dessa handlingar beledsagades af ett
slags testamente af min aflidne farbror, adresseradt till mig.»

•Till dig? — Men han dog ju, då du var ett barn; huru
kunde han då skrifva till dig?» afbröt den gamle baronen.

«Min far skall få höra dess innehåll.» Ludvig tog upp ett
papper och läste. «Till min bror Maximilian Lichtons son,
Ludvig, om han lefver! Detta bref öfverlemnas till dig, då min.son
Gerhard hunnit myndig ålder; han är som min son rätta fideikom-

C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. V. 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free