Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Morgonbesök och dess följder
- Två älskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stackars flickan föll i en häftig gråt. «Och», tilläde hon, qag för, jag
kan ej beklaga mig. Mina föräldrar, mina närmaste inse icke eller
vilja ej inse, hum jag som Winters hustru nedstiger i en lägre
klass, mister mitt namn och f&r heta doktorinna. — Ack, så uselt l»
Menniskorna bedömma högst olika hvad som forstås med
heder och skam. Samhällsinrättningarna bestämma ofta detta be*
grepp, oeh det som är heder i norr, är en skam i söder och tvärt*
om; det som är en heder för en samhällsklass, är skam för en
annan, och det som utgör ett folks stolthet att ega, anaer ett
annat for en lycka och ära att vara utan.
*
Två älskande.
Blommorna dofta, solen skiner varmt, det är grönt och
herrligt och lugnt och fridsamt i friherrinnan Botenburgs salong.
Hilma och Ludvig Lichton sitta derinne ensamma ; flickans band hvi*
lar i hans, och med de allvarliga milda ögonen faster hon sig vid
den unge mannens välformade mun. — Han talar: «Och så är
orättvisan slut, och jag kan stå inför dig, Hilma, ren och lugn och
fråga: vill du tillhöra migP Det finnes fördomar, goda Hilma,
jag har också mina; men det finnes ädla fördomar, och dem vill
jag behålla. Mycket ädelt finnes hos det gamla, det nyas
handelsanda älskar jag icke; men det är vår pligt att omplantera det
gamla, låta de försvunna idéerna växa upp på aytt och blanda
aig bland dagens brodd. Yill du följa mig på denna bana, vill
du med mig göra ett fredligt korståg mot all otro, allt orent, allt
förnedrande?»
Hilma betraktade honom stillatigande. Ändtligen sade hon:
«Ja, Ludvig, jag vill vara verksam, — och», tilläde hon, «jag
vill hemta kraft från dig, när den felas mig.»
Ludvig tryckte henne i sina armar. «Skall du hemta kraft
från mig», sade han och betraktade den blyga flickan med en blick
full af glädje och kärlek, «rfrån mig, Hilma? Jag ville just bedja
dig att, när jag -vacklar, få stödja mig mot dig, och mannen
vacklar ofta och måste uppehållas af qvinnans kraft; då jag tvekar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0302.html
