- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
302

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gerhard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när man ser, att andra äro i knipan, så att det är jast ingenting
att tala om, — man rår inte för, att man är så; men somliga
göra fasligt väsende af ingenting, och vet du, mor, det är just de
der förnäma som tycka, att det är så stort, då en fattig sate
hjelper en annan. — Jo, som du mins, så var jag gesäll hos Tidström,
och nyfiken var jag och en stor tjufpojke — ja, ja, likväl på
ärligt vis ~ men inte kunde jag gerna’ vara ute utan att göra når
got litet tfuffens», men det var länge sedan det.»

«Åh, det är inte så förskräckligt länge sedan du och Gerhard
hjelptes åt att göra en sådan der mekanisk råtta, som höll på att
skrämma lifvet ur både mig och pigorna», inföll gumman; «pojken
hänger nog uti dig än, käre gubbe — och Gudskelof för det, för
då är du frisk och munter, det vet jag.»

"Åh, prata, gumma, ser du, det var inte något spektakel utan
ett mekaniskt konststycke; det är en stor skillnad; men att pusta
ärter i fysionomien på folk, sätta svärmare i rockskörtet p& eu
bonde eller smöija såpa i en rännsten, se det lur tjufpojkstreck;
men nog nu om det. Imellertid så var det inte riktigt ur mig,
äfven sedan jag hade blifvit gesäll — och derföre så var jag ooh
några kamrater alltid med der folk samlades, och så brann det
aldrig någonstädes utan att jag var med, — och rätt som det var
jag såg någon förarglig fysionomi, så vipps hade han en hel rad
ärter på näsan; jag pustade så precist, att de kommo på fläcken;
det vill Öfning till, må du tro.»

«Åh, det tror jag nog», sade gumman, «och det gläder dig
ännu, du gamle skälm, fy skäm ut digl»

»Gläder migP nej, visst inte, men si, jag var ung den tiden;
men så var jag med då det brann en hel rad hus borta på
Blasie-holmen och det såg förskräckligt ut. Der brann i en byggning,
och jag trodde, att den var tom, men f-n heller; rätt som det var,
sågs en qvinna uppe i ett fönster i tredje våningen; der stod hela
hopen och ropade: Herre Gudl men ingen försökte något. Då
sprang jag till ooh slog käringkrok med en gardist, som stod der
och petade med sin bajonett för att afhålia folket; han låg i
backen som en torsk och jag kom igenom. Nå, jag var vig jag och
äntrade upp för jernrännan, det var ej mer än att kanaljen höll,
men upp kom jag och så in genom ett fönster och lyckligen bort
der stackaren stod. Rummena deruppe voro fulla af rök, och det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free