Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skor i hela huset, som ej se till namn och rang; ty att Clementine
tyckte om pojkens öppna blick, märkte jag; hon följde den mycket
noga; Gud nåde mig för de fruntimren!»
Under det alt majoren på sin promenad åt gärdet höll sin
jeremiad, funderade majorskan för sig sjelf en hel hop, som
alldeles icke lutade till Gerhards förmån, och ändtligen steg också
hon upp och tillsade Göthilda att följa sig.
«Jag kan icke begripa hvad pappa tänker på, som tar emot
den der som en vän af familjen», yttrade majorskan till sin
dotter; «derför att han var med gamle baron som ett slags betjent
• eller sällskap på bröllopet och för hans skull fick vara inne bland
folk, är det väl icke passande, att en sådan der kommer och
helsar på alldeles som en annan; en gesäll!»
Hade Göthilda varit vid sitt förra lynne, så skulle hon gjort
sin mor god och glad igen genom tusende roliga infall, men nu
gjorde hon alldeles tvärt om, i det hon började gråta och
försäkra sin mor, «att hon icke var skuld till, att Gerhard kommit».
! «Hvem i Guds namn säger det, barn?» tröstade majorskan;
i «men jag säger blott, att han sjelf icke borde vara så djerf och
«bus bas», fastän han får göra som han vill hos den der
högmodige baronen, för hvilken han krupit och smickrat in sig.»
Göthilda reste upp sitt lutade hufvud, torkade hastigt
tårarna ur ögonvrårna och sade: «Mamma misstar sig; Gerhard har
aldrig krupit för någon eller smickrat sig fram. Fast han är
gesäll bara, mamma lilla», fortfor flickan liksom modigare, «&å är
jag saker på, att han är en ärlig och bra menniska.»
«Ja ja, barn, det kan väl vara, men han är dock bara
gesäll, och Gud vet, om någon menniska utan smicker och kryp
kan ställa sig in hos gamle baron; det var ju knappt, att den
gamle behagade be pappa sitta ner, då han helsade på honom
vid Stjernehof, och pappa är ändå både adelsman och major och
riddare.» Majorskan afbröt ämnet och anbefallde Göthilda att laga t
till äggröra och stekt flä9k i stället för kotletter och grönt, som
eljest var ordineradt till qvällen; «en sådan der skall ha stark
mat», yttrade majorskan vid sig sjelf.
Den stackars Clementine var emellertid ensam med Gerhard,
som icke kunde undgå att se, att han var en ovälkommen gäst
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. V. .21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
