Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
majorskan kunde ej upphöra att förarga sig öfver, att hon ställt
sina mandariner i parad på bordet och sig sjelf med
Stockholms-negligén på sig, tillsammans med flickorna i förmaket, för att ta
emot en «simpel gesäll». Göthilda slog ner ögonen af många
orsaker, och nekas kan icke, att det föreföll henne hårdt att
mamma skulle hämnas på Gerhard med fläsk och äggröra och
simpel ölost. Clementine hadev ingenting att säga, men oändligt
mycket att tänka. Supéer kunna vara tråkiga, det vet litet hvar,
men denna öfverträffade alla andra, fastän det blott var fem
personer, som hade tråkigt, men detta så grundligt, att det
motsvarade en supé med hundrade personers tråkighet tillsammanslagd.
Supén var således ej gjord i ett nuy som är så romantiskt, utan
var, oaktadt rätternas sparsamhet, oändlig. Äudtligen var den då
slut, och genast fick majoren en vink att leda unge herrn till sitt
hvilorum, och sällskapet upplöstes.
Gerhard gick länge fram och åter i sitt lilla rum i flygeln,
innan han fick så pass lugn, att han kunde lägga sig, och sedan
fick han inte lugn nog att sofva; en korg väger tungt på bröstet,
må ni tro.
Men på qvällen voro två särskilda öfverläggningar på två
kamrar, nere hos majoren och uppe hos flickorna.
«Du var så vresig, min gumma», yttrade majoren, «roch du
plägar ju eljest vara så god och beskedlig af dig; Gerhard är ju
en beskedlig gosse?»
«Ja, bevars», sade majorskan, som egentligen blott fann sig
generad af den obudna gästen; «men han är då bara en gesäll,
fastän han har fina kläder och ser hygglig ut, och du tar emot
honom som en stor herre.»
Majoren skrattade. «Nå hvad då? Är han inte så bra som
många stora herrar, blott det är en bra karlP»
«Ja, men man måste väl ändå göra någon skillnad på bättre
och sämre folk», invände majorskan; «all rangskillnad kan väl inte
upphöra heller, så att slutligen soldaterne skulle komma hit och
kalla dig bror.»
«Hvad skadade det, min gumma, om soldaterna det oaktadt
hade klokhet nog att lyda i tjensten; gamle korpral Bark skulle,
tro du mig, alldeles icke glömma sin pligt, om han kallade mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
