Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nå, nå, kära gumma, nu förifrar du dig; nä, är du riktigt
ond — åh nej — du är nog god och glad, eller hur?» frågade
majoren och tog sin gumma under hakan.
Majorskan smålog. «Du är mig en kuriös menniska, Lutzow,
men inte blir jag ond på dig.»
«Då skall du lofva mig, att du är glad och treflig mot
Gerhard i morgon då han reser; hau har ju intet ondt gjort.»
ccMen det kan ändå förarga mig att jag tog fram mina äkta
koppar», yttrade majorskan utan att tänka på, att dessa ord skulle
röja hela hemligheten om hennes miséhumör.
«Nå, meu rådde då han för det?» skrattade majoren; «du är
mig en liten rolig hustru, som blir ond på Gerhard, derföre att
du ville skryta med dina äkta koppar.»
På andra kammaren (ty tvåkammarssystemet var antaget på
Almvik) hade Clementine berättat Göthilda allt, och denna, på en
gång lättad från sin samvetsbörda, sade: »Gudskelof, gudskelof,
att pappa och mamma veta det. Nu må det gå hur det vill!
Och vet du, Clementine, jag hoppas det bästa; huru god såg ej
pappa utf — Om han tyckt illa vara, så hade han kört stackars
Gerhard härifrån, ty pappa är fasligt het; ja, mamma säger, att han
är alldeles grufligt het, men jag har aldrig sett det; ja, ja, det
var väl i ungdomen. Ack! om pappa sade ja, så skulle jag be
mamma så mycket, så mycket, och då kan hon inte neka, det vet
jag. Och då, lilla Clementine, skall du få af oss en liten nätt
bord-studsare och bo hos oss.»
«Se så», smålog‘Clementine, «nu är qvarnen igång igen, som
morbror sade förr; det behöfs minsann ej mycket vatten ptå hjulet
förrän det går; hoppas icke förmycket, Göthilda, ty det är mer
än troligt att det ej blir af hvarken med ditt giftermål eller min
bordstudsare.»
«rJa, ske Guds vilja då», suckade flickan; <unen gudskelof ändå,
att pappa och mamma veta allt.»
Majorskan var en samvetsgrann själ, som, fastän hon ej gerna
ville medgifva det, genast ångrade, då hon ej handlat rätt, och
derföre funderade hon långt in på natten åtskilligt om sitt
uppförande mot Gerhard och somnade ej lugnt förrän hon föresatt sig
att påföljande morgon på allt möjligt sätt bota sitt fel. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
