Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deromkring, skall komma in i hvarje vrå; du skall få se, att
folket blir bättre.»
«En hvar är här isolerad», återtog Ludvig efter en stunds
tystnad, under det han betraktade folkhvimlet; «ser du, ingen af
dem är riktigt öppen mot den andre; alla frukta for alla; det är
frukten af Öronbikt, af spionerisystemet, som alltid är slafvar9 enda
h&llhake; blott derigenom, att alla frukta hvarandra, kan man fä
en s&dan massa lydig. Det der skall ha ett slut; om det klagas,
s&: en öppen ärlig undersökning; om berättelser smyga omkring,
skall man dra masken af dem, konfrontera dem och rtitta, varna
eller straffa. Du skall fä se, att förtroendet skall återkomma. Nu
är det ditt, det öfriga. — Ack, Hilma, med ditt hjerta finner du
s& säkert, som malmletaren med sin bergskompass ådran, der det
rätta ligger, der det goda gömmes obrutet och glömdt. Låt mig
höra dina planer!»
Hilma smålog. "Käre Ludvig, jag har inga planer, utan jag
ämnar blott att underlätta hvar jag kan; barnen skola lära sig
n&got, gummorna skola väfva och sy, och vidare, jag vet ej fidare.»
En betjent anmälde inspektoren, och mannen inträdde. Det
var en af dessa herretjenare, som i$ke så mycket genom ödmjukhet,
som icke mera genom en egen sorts duglighet gjort sig nödvändig
for sin herre och regerade enväldigt.
Han föreföll vid första anblicken som en misstänkt karakter,
ty någonting herrsklystet och hårdt låg i hans hela yttre, under
det att han ville synas öm och lättledd. Det var mycket sällan
han, i de mest varsamma ordalag, motsade sin herre, men lika
sällan åtlydde han honom så, att den afsigt vanns, som den förre
beräknat, utan i de flesta ‘händelser föll det sig alltid så, att allt
gick bra, som inspektoren hade föreslagit, och tvärtom med nådig
barons egna anordningar. På detta sätt hade han snart nog afvant
gamla baronen från all befattning med egendomen och folket; ty
om denne någongång befallt något, uppfyllde inspektoren
befallningen efter allt utseende noggrannt, med en liten omärklig
förändring, så att, om frågan rörde åkerbruket, ingenting ville växa,
och om det rörde folket, ingen ville vara belåten.
Det fanns således ingenting naturligare än att hofmarskalken
tog sin hand från republiken och lät inspektoren ställa och styra,
C. A. Wetterberghs Sandade Skrifter. V. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
