Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarpå han sjelf vann i pekuniärt afseende och ej plågades af
klagomål, som, då han sjelf styrt till något, voro s& säkra som
amen i kyrkan.
Om gamle baronen någongång talade vid folket och frågade,
om de voro belåtna, så fick han ett allmänt ja, ty de voro spioner
alla och inspektoren skulle inom tio minuter hafva vetat, om någon
klagat, och sedan på något sätt störtat den djerfve. Således såg
den gamle ärlige baronen aldrig något annat än belåtenhet p& sitt
gods och prisade sin inspektor för hans rättvisa och duglighet,
fastän han i sitt hjerta ej kunde med honom eller hade förtroende
till hans karakter.
Inspektoren visste mer än väl, att baron Ludvig misstänkte
honom och ej trodde synnerligen på hans ärlighet; det är nära
omöjligt att för arfvingen dölja det, man ej låter den, som eger
godset, se; detta visste inspektoren mer än väl och inrättade sin
operationsplan derefter.
«Det stackars folket är så öfverlyckligt», sade han bugande,
«att se’ sitt nådiga herrskap.»
Ludvig Lichton, som, då han ville, antog hela sin fars
hållning, vände sig lugnt till inspektoren och sade: «ni skall svara
på två frågor: hvarföre ömkar ni folket? Och hvem vet, att
vi äro ett nådigt herrskap?»
Inspektoren hade aldraminst väntat en sådan fråga och började
stamma: «det var ett talesätt, man brukade säga så», och så vidare.
Inspektoren hade här råkat ut för en menniska, som var mera
skarpsynt än han sjelf och som genast genomskådade honom och
hade uppgjort ain operationsplan. ’
«Ni skall ej bli förlägen, min bäste inspektor», sade baronen;
•jag endast skämtade med er; jag har hört, att ni har ett bränneri;
er lön är liten, ger bränneriet någon vinst?»
»Obetydligt, nådig baron, högst obetydligt», svarade
inspektoren; »högst ett par hundra riksdaler.»
«Godt; det är ju ömkligt, miu käre inspektor. Ni får således
fyrahundra riksdaler af mig och lägger ner bränneriet; se så, det
är ingenting att tacka för; en min fars trogne tjenare bör ej
behöfva att med möda och bekymmer sammanspara en så obetydlig
penning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
