Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Constantin (En episod)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en solrik vårdag, då notarien inträdde i presidenten
baron Kopparhjertas rum. Presidenten satt der i sin soffa
om-gifven af tidningsblad, blek och gulaktig i hyn, med det
hvitspräckliga håret omsorgsfullt kammadt åt sidan eller hvad man
kallar «slickadt».
Presidenten Kopparhjerta var en duglig embetsman i dec gamla
goda bemärkelsen af slentrianförmåga, en konst att förträi hvaije
ämne, att torka ut det och Skrufva det in i en viss fora. Han
var således ett under för alla likartade och för dumhufvuien, som
aldrig kunna komma längre än till utsidan af ett ämne oct ej förstå
sig mera på dess anda än en sköldpadda på en blommas doft.
Presidenten Kopparhjerta var således ett orakel för en mängd
menniskor i och utom sitt kollegium och briljerade lika mycket
med sitt minue som med sin envishet, hvilken af hani beundrare
kallades «karaktersfasthet». Lynnet kan ega en viss seghet, som
mängden tar för styrka, en viss passiv förmåga att spänna emot,
som närmast liknar den, som den tröga Bältan iger, då hon
qvarhåller sig i sin underjordiska gång; hon låter snarare rycka
sönder sig än följa fram med i dagen, och just denna förmåga är
den sista lemningen af den fordna tidens stolthet #ch kraft, som
nu bortblandas dermed.
Fordom egde man förmåga att offra allt för en idé, för en
konung eller ett fosterland; nu eger man blott föimågan qvar att
offra intet, hvarken åt det ena eller det andra, *Uer, med andra
ord, behålla det man händelsevis fått tag uti af lycka eller
företräden.
Presidenten var en af dessa kautschuckskajakterer, som ega
lika mycken seghet som töjbarhet, och detta gjorde; att han lämpade
sig efter tiden och 9Ökte återföra den uppstudsga andan till sitt
fordna; det fanns således ingen, som så envist och ihärdigt satte
sig mot alla förbättringar, så snart de voro af den art, att de
voro verkställbara; ingen, som så innerligt som han afskydde
massans intellektuella bildning, emedan detta bbtt väckte anspråk
hos denna massa; ingen, som ifrigare än han jtridde mot en
förändrad strafflag, ty redan kroppstraffens afskaffande är ett
erkännande af, att massan utgöres af menniskor, oci i och för sig sjelf
ar detta tysta erkännande nog att göra dem (jbrtill; men han alog
sig deremot på en sträng yttre religiositet, fy han insåg ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
