Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Constantin (En episod)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— det beror p& huru snart det sker, och på detta sätt, min vän,
få vi en ful process på den unga stolta baronen, som vi sedan i
våra blad skola kommentera. Ingen kan ta hans parti; han är
och blir en bedragare i allmänna omdömet, och sedan må han tala
hvad han vill; man hånler deråt, man tillbakaslår honom med det
legala vapen man fått, och hans reformer, hans sätt att behandla
sitt folk, hans löjliga försök att. sätta sina galna läror i
verkställighet, blir blott ett bevis på en usel jagt efter popularitet, som
ännu mera nedsätter hans anseende i mängdens Ögon.»
vHerr baronens blick tränger som en solstråle in i mörkret»,
jttrade notarien; «jag skall uppfylla herr baronens befallning.»
«Godt, min herr kammarjunkare», smålog presidenten och räckte
notarien sin hand; «farväl så länge; ni kommer upp till mig
med svar.»
Notarien gick och inlät sig i antichambern med sin vän,
kammartjenaren Krypin, i ett långt samtal; det var Krypin, som
rekommenderat notarien hos presidenten, och det var den lilla
kammarjungfrun, som rekommenderat notarien hos herr Krypin, som
åter i sin tur trodde, att kammarjungfrun kunde rekommendera
honom hos friherrinnan Hilma Lichton till inspektor på någon
landtegendom, emedan han på längden blifvit uppledsen att vara
en trogen kammartjenare. Så kedjar sig den ena rekommendationen
vid den andra, och det skulle vara svårt att säga, hvar kedjan
börjar och slutar; det är ett ömsesidigt bedrägeri för enskilda
af-sigter och lyckas förträffligt, så länge länkarna hålla ihop; lyckas
det riktigt, så behöfvas ej begynnelselänkarna; de bortkastas då
och blott de sista, de högsta, sitta i höjden utan att nås af den
undrande skaran nedanföre.
«Den der karlen är bra», yttrade presidenten vid sig sjelf,
sedan notarien gått; «ej en enda smula af karakter; ban blir vän,
fiendtlig, kär och full af hat på min vink; det är en lycka, att jag
har honom i mina bänder, att han spelar förtvifladt och ej kan
vara långt från sitt pekuniära fall; då är han ännu säkrare min.
Dessutom är han ej en af dem, som man tror; skulle han en gång
anse sig oberoende eller af någon slugare än jag vändas emot
mig — bah, ingen skulle tro honom; det är nödvändigt att
använda just sådana, som aldrig kunna vinna nog anseende for att
blifva trodda; det är just derföre, som de der så kallade hederliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
