Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frieri och bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<h2><small>Frieri och bröllop.<small></h2>
«Den der Emma gör oss till slut galna i hufvudet med sina
kurtiser», sade majoren en dag till sin gumma; «du vet hvad jag
svarade på den der notarien Ärenslumps friarebref och hennes
epistel om den himmelska kärleken, den rena, oblandade tillgifven*
heten, som hon lär ha for den der flintskalliga figuren. Jag sade
så der temligen tydligt nej, ty jag kan ej med karlen och
dessutom har jag hört en hop om honom sedan han satt ting; det
skall ej hafva varit utan att han tog litet grand; fy f—nl och se
här åter en lång epistel från honom och från en president
Kopparhjerta, som säger sig känna den der Ärenslump från gammalt.
Det är ett slags rekommendationsbref. Se härU
«Välborne herr major!» hm, hm! «Notarien Ärenslump, som
dagligen umgås i mitt hus (han umgås ändå med förnämt folk,
interfolierade majoren, hm!), i mitt hus, har en längre tid afbrutit
sin vanliga flit, och den ifver, med hvilken han alltid skött sitt
kall, har svalnat; jag har, i anseende till den nnga mannens djupa
och innerliga religiositet (hm, religiositet! jag undrar om en sådan
der uppstucken figur någonsin är religiös, sade majoren. — Åh,
Herre Gud, hvarför inte det, käre Lutzow P invände hans fru),
djupa och innerjiga religiositet, den ordning och det nit han visat
i honom lemnade uppdrag samt den noggrannhet i affärer och
uppförande, som gör honom oberoende, oaktadt den hårda kamp
mot fattigdom han bestått, alltid värderat hans hjertas
egenskaper; af denna orsak har jag behandlat honom som en son, fastän
han ej st$r i något lydnadsförhållande till mig, och har frågat om
orsaken till den plötsliga förändringen. Han har då omtalat, att
han älskar er dotter mer än sitt lif, att han har hopp om
genkärlek, men att ni, herr major, tviflat om hans karakter. Jag
har derföre ansett mig skyldig att, honom ovetande, säga er min
enskilda tanka om den unga mannens karakter. Jag kan således
ej annat än försäkra, att han, allt hvad mig är kändt, städse visat
redbarhet, arbetsamhet och duglighet, förenade med en sann
religiositet. Mitt omdöme gäller hos er ej mera än hvar och en
annan redlig mans; ni eger att derpå tvifla eller det antaga*
Med synnerlig högaktning
Philibert Kopparhjerta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
