Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frieri och bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättighet att nyttja detta namn och familjens vapen, som ock att
tillträda Stjernehofs fideikommiss. Omfamna mig, min son», tilläde
gubben och utsträckte armarna. Gerhard slöt den gamle ädlingen
till sitt bröst, men yttrade intet; hela hans kropp darrade af
rörelse. «Se så, Gerhard», sade Ludvig Lichton och skakade
ynglingens hand, ovälkommen, broder, bland ossl»
«Det är för mycket», suckade slutligen Gerhard oeh kastade
sig på en stol och satte händerna för ansigtet. Så satt han länge
med gömda ögon och tänkte tillbaka på sin far; slutligep tog
han händerna från ansigtet, som var vått af tårar: »Tack! tack!
nu förstår jag, hvarföre det ringde klockan tolf för min stackars mor.»
»Presten säger sig ha fått nådig barons befallning; allt är
färdigt», sade i detsamma en bröllopsmarskalk i dörren.
»Kom, min son», yttrade hofmarskalken och fattade Gerhards
hand; »kom ihåg ditt namn, då du>står i brudstolen; låt hela
verlden veta hvad du heter.»
»Ja», svarade Gerhard i samma ögonblick, som dörrarne
slogos upp och de inträdde i den lysande samlingen, der major
Lutzow med Göthilda mötte dem vid de sammetsklädda kullerstolarne.
Gerhards hela hållning var ädel och stolt, och hans enkelt
klädda, anspråkslösa ynglingagestalt lockade mer än en beundrande
tanke ur sin gömma. Ändtligen kom vigseln till ringombytet och
presten förestafvade sakta: »Jag, Gustaf Gerhard Lichton» (ty gamla
baron hade befallt, att presten skulle säga namnet sakta till
brudgummen på det han ej af ovana och sinnesrörelse skulle glömma
det vigtiga ordet). Men Gerhard höjde på hufvudet med en äkta
aristokrats stolthet och uttalade med tydlig röst: »Jag Gustaf
Gerhard — tager dig, Göthilda Lutzow, till min äkta hustru, att
älska dig i nöd och lust, och till ett vårdtecken gifver jag dig
denna ring.» Major Lutzow kastade en glad blick på sin måg;
men gamla baronen rynkade ögonbrynen. Ludvig Lichton nickade
åt Hilma; det hade gått som han förutspått.
Vigseln var slutad, de unga ett par, och nu omfamnades de
af de sina; gamla baron var dock missnöjd och hviskade: »du
glömde ditt namn nu, det tillhör en Lichton att aldrig glömma
hvem han är.»
»Du löste ditt löfte, Gerhard», sade major Lutzow, »du är
den du var.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
