Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frieri och bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wJa, med Guds hjelp», sade Gerhard; »jag skall förblifva den
jas är.»
«Du gjorde rätt, Gerhard», sade baron Ludvig om aftonen
till sin borgerliga kusin; «otii jag varit i ditt ställe, hade jag
handlat alldeles lika. Dn är stolt, Gerhard, for stolt att låna
andras ära; du vill sammantjena den sjelf.»
«Hur det än är», yttrade major Lutzow, som satt bredvid de
talande, *är Gerhard här en rask gosse; det gamla stolta
Lich-tonska blodet har blott kommit i en borgares ådror.» Emellertid
öfverenskommo de vetande, hvaribland presten var en, på gamla
baronens begäran, att saken skulle tills vidare förblifva en hem*
lighet, och deraf kom det sig, att notarien Ärenslump sednare på
qvällen proponerade att få kalla Gerhard för bror, hvilket denne
besvarade med ett kort: ^hvarför icke» och klingade,
Yid det festliga bordet satt brudparet mellan hofmarskalken
och major Lutzow; ingen undrade derpå, men midt emot dem satt
gubben Winter med sitt hvita hår och sin sorgsna blick, och i
en vas framför brudfolket stodo friska blommor ur orangeriet, men
i midten en stor snöbollsblomma. «Ser du, Göthilda», sade
Gerhard, när det glada samtalet sorlade kring bordet, «ser du den
der blomman; jag tog den i går på Vis-Jons graf; min förste
väns grafblomma skulle stå på mitt bröllopsbord.»
Dagen derefter blef det en stor familjekonklav, der den gamle
baronen presiderade. <*Du vill således ej kalla dig Lichton, ej
upptaga ditt ärfda namn?»
«Nej» sade Gerhard, «jag hvarken vill eller kan det; jag skulle
ej kunna uppbära rangen af baron; jag kunde ej hedra namnet
Lichton, men åt namnet Gerhard kan jag gifva ett godt rykte,
ett kärt minne. Låt mig således vara det jag i några och tjugu
år varit, en ärlig handtverkare, en simpel medborgare utan
anspråk, men också i den ställningen, att ingen fordrar af mig mera
än jag kan uppfylla. Jag tror, att en hvar är lika ärevärd på
sin plats, blott han kan fylla den, och jag fyller bättre min plats
som urmakare och mekanikus än som baron och fideikommissarie.»
«Du afsäger dig således alla anspråk på din medfödda rang,
det värde du skulle hemta från dina förfäder?» frågade baronen
högtidligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
