Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frieri och bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin sköna betydelse; du är sjelf adelsman ooh du åtminstone borde
ej vilja förnedra adeln genom äreröriga processer.»
Notarien skrattade. «Bahl fiat justi t ia, pereat mundus!
Rättvisa, om ock verlden skall förgås! Och dessutom, hvad f—n bryr
jag mig om adelskapet? En hvar är man för sig, och om min
far varit hvad som helst, gör intet till saken — det är min tanka;
nej, min bror, drag du fram den förnäma skurken!»
<Jag skulle ju då antaga ett namn, som jag sjelf i samma
ögonblick sökte att förnedra och göra värdelöst», sade Gerhard,
som ville inleda notarien i sina tänkesätt.
«Ja, men egendomen är dock ej utan värde, och du finge
komma i de högre kretsarna och kunde Öfvergifva de lägre.»
«Ar det möjligt P» frågade Gerhard. »Men jag har alla mina
förbindelser i medelklassen; urmakar Winter har uppfostrat mig
och är långt ifrån förmögen; han skulle då behöfva mina
penningar, liksom han nu behöfver mina armar och mitt arbete.»
Notarien var så rentaf utan karakter, att han ej begrep
annat, än att denna framställning var en slags fråga för att få veta,
om han kunde slippa gubben Winter för godt köp.
((Gubben WinterP Inte står du i skuld till honom; du var
i lära hos honom under din förnedring, och han kan anse för en
ära att hafva haft en baron Lichton under sitt tak, och någon
fordran kan ej komma i fråga, och skulle det hända, så kör ho-
nom på dörren eller sätt honom, om du ändtligen vill visa dig
ädelmodig, på ett torp på egorna.»
«Du har rätt, det der kunde gå an», yttrade Gerhard och bet
sig i läppen af harm.
«Ja, bevars, hvad det går an; du har lagligen rätt, och nu
är konsten att tvinga papperen ur unga baronens händer.»
«Ja, det blir en egen konst, som jag öfverlemnar åt dig»,
sade Gerhard; «hur vill du göraP»
«Åh, man skaffar hit en säker person, som vid tillfälle tar
papperen; mot kättare är man ej skyldig tro och lofven och lika
litet mot djerfva bedragare.»
Det kokade vrede i Gerhards ådror, men han teg, ty han
ville se, huru långt notarien ville gå. «Men för all din möda»,
yttrade Gerhard, ahar jag ingenting att ge dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
