Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocks& vanvårdade barn, osnygga boningar, försummade pligter
mot familjen och samhället parade med lastbarhet och fräckhet
— Tvenne medel finnas ofelbara att bringa ett folk i barbari och
till ett djerft slaflynne, ooh dessa tvenne äro den religiösa
fanatismen och lättjan, som hedras med namnet: förakt för allt
verlds-ligt Det är nemligen lättare att sacka och bedja än att vårda
siiia barn och sitt has, lättare att bedja Gud om förlåtelse för
sina synder än att aflägga dem. Arbetet är derföre det. första
vilkoret för andens sjelfverksamhet till förädling, lättjan för dess
förnedring. I Indien 8tå heliga fakirer på ett atälle med händerna
aträckta mot himlen till bön, men de blifva ledlösa genom
öfiiin-gen; så är det ockaå med ett folk, 8om ej arbetar; det blir
alut-ligen en ledlöa docka, soqi kan handteraa af hvilken taakspelare
som helat.»
Baronen, aom, då han kom att tala öfver sitt älsklingsämne,
om medlen för masaans civilisation, alltid blef varm, afbröta i sina
reflexioner af en betjent, som inträdde med ett bref; det var från
Gerhard, det lydde 8å:
«Bäste Ludvig 1
Läkaren har varit här; vår lilla go88e atår ej atträdda8;
döds-sömnen har redan börjat; vi fingo intet, intet hopp. Bed Hilma
komma; Göthilda sitter i stum förtviflan, och jag, jag kan ej trösta;
så hårdt trodde jag ej, att det skulle vara att mista ett barn.
Gerhard.»
«Låt köra fram», befallte baronen utan att invänta sin Hilmas
beslut «Stackars Göthilda I» suckade friherrinnan och kastade en
sorgsen blick åt Tennsta kyrka, der de hvita blommorna på
Vis-Jons graf liksom vinkade efter sällskap åt den stilla slumraren;
«stackars Göthilda! hon var så öfverlycklig med sin lille gosse;
hvarföre skulle Gerhards ha denna 8orgen; hvarföre just den
svåraste, som kunde träffa dem — deras barn?»
«Jo», sade Ludvig och fattade sin hustrus hand, «jo, Hilma,
sorgen går utanför hvarje menniskoboning och söker en ingång; i
det huset hindrade barnet all möjlighet att slippa in; derföre måste
det bort derifrån; tro mig, sedan kan smärtan få rum äfven der.»
«Och således måste alla», återtog Hilma, »lida; men vi, hafva
vi också denna gäst hos oaa? Eller kommer han på samma sätt i
vårt hus som i Gerhards? Är det kanske lilla Josefine, som skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
