Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppföre, hvila en stund; det är ett såkalladt pustställe, der
skjutsbonden ger sina kreatur en beta bröd och dröjer så länge det . är
möjligt. Få denna lilla bergsplan stod fordom en liten grå stuga,
betäckt med ett blomstrande torftak, och på den ena knuten var
en hvitmålad urtafla anslagen till ett märke, att en landt-urmakare
der hade sin lugna boning.
En vacker Septemberdag i sednare hälften af 1780-talet såg
man på denna afsats af vägen en båge, uppförd af gran- och
björkris och prydd med friska blommor från det närbelägna Lyckås
trädgård.
En mängd bönder och ortens herrskaper hade församlat sig
på vägen och i den närbelägna ängen stodo en mängd hästar
bundna vid träden.
Socknens pastor, högtidsklädd och lugn, liksom väntande p&
någon, stod nära intill den gröna äreporten, och ortens länsman,
med en ofantlig trekantig hatt på sitt anspråkslösa hufvud, for
som en väfspole fram och åter mellan bönderne och hästarne.
»Klockan är redan fyra», sade han betänksamt, och såg på sin
stora «silfverrofva», «och klockan tolf skulle Hans Maj:t hafva
inträffat här. Men tyst!» fortfor han, «rullar det icke ner i
bac-karne? Tyst, go’ vänner!» Det rullade verkligen ganska fort
uppför vägen, och alla ordnade sig för att taga emot monarken,
hvars namnchiffer, ett stort G. III af förgyldt papper, prålade på
höjden af bågen, eller, som pastorn, och efter honom hela socknen
kallade den: »triumfbågen».
Tolf hvitklädda flickor ordnade sig nu vid vägen för att strö
blommor för konungen, och pastorn genomögnade ännu en gång
sitt koncept och bad en tyst bön, att ej komma af sig inför
majestätet. Äfven i detta tal funnos blommor, men ej som dem,
flickorna skulle strö, plockade i den fria, friska naturen, utan hop-
samlade ur den underdåniga vältalighetens malätna herbarium, der
redan då praktexemplaren voro defekta och förbleknade.
Ben kungliga vagnen, dragen af åtta flämtande och
svettdry-pande hästar, kom nu ilande uppför backen och stadnade under
äreporten. Flickorna strödde sina blommor och pastorn sina,
under det att Gustaf, med en tillgjord, förbindlig min, afhörde hela
detta underdåniga ordsvall, der «Gud» och «Herrans smorde»,
»folkets lycka» och »konungens dyra lif» sammankedjades till ett van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
