Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett halft år derefter hade garfvaren, det vill säga ynglingen,
som vi i början införde på scenen, utstått sitt straff: 28 dagars
vatten och bröd och uppenbar kyrkoplikt. Hofrätten hade
förmildrat domen, emedan det var första gången; men ynglingens
lefnadslust, hans trygga tillförsigt till sin arbetsförmåga och sin
egen duglighet hade småningom försvunnit under den skänkta
penningsummans inflytande. Han hade redan före sin olycka böljat
tvifla på möjligheten att med arbete förtjena sitt bröd. Sådant
har den oförmodade rikedomen ofta till följd. Nu hade äfven
känslan för ära slocknat i hans bröst; han hade redan utstått
vanärans första 8veda; nu var allt öfver: känslan var döfvad och när
han gick ur kyrkan från skampallen, var han en fullbordad bof,
som inom sig hvälfde föresatsen, att med brott på brott hämnas
den orättvisa, som menskliga blindheten begått. Dock, när han
fick se det präktiga monument, som grefvinnan rest på
excellensens graf, såg engelen med den lutande facklan och ärans och
ryktets genier, som buro den aflidnes vapensköld, då grep honom
en underlig känsla. Han gick bort till grafven, knäfoll på den,
och bättre tankar nedsväfvade i hans själ, bättre föresatser
vaknade, och han bad, bad innerligt till Honom deruppe, som
ran-sakar hjertan. Hans bön blef hörd: den faderlige anden bortdref
hans onda tankar. Hastigt väcktes han dock ur sin sköna dröm.
Unge grefven stod framför honom och ropade: «Usling! skändar
du min salig fars graf med dina böner och tårar! Bort! här är
intet att stjäla!» Ynglingen smög sig bort under hopens
skratt-salfvor öfver grefvens infall, att der intet fanns något att stjäla i
grafven, och blef borta; men de onda tankarne vaknade å nyo.
Hvar återfinna vi dessa begge, bröderne inför Gud? Jo: unge
grefven blef slutligen excellens, han också, och hans bror . . .
dog några år derefter på Landskrona fästning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
