- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
17

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRETTIO ÅR

Trädgården vid Edsby var för trettio år sedan icke s& vacker som
na; den var nämligen mera beräknad för nytta, än nöje, och hade
blott en enda plats, der man såg tecken till någon annan afsigt
hos anläggaren, än att få fullt upp af ärtskidor, kålrötter och
blomkål. Detta ställe kallades af herrskapet bersåen, men af
tjenst-folket lusthuset, och pryddes af några syréner, hvilka i en ring
omgåfvo en reslig lönn, som höjde sin lummiga krona ur midten
af den anspråkslösa anläggningen. Här hade major Edenskölds
barn haft sin lekplats och sedan de blifvit äldre fortforo de att
gå dit, då de i hvardagslag ville hafva roligt. Småfoglarne sjöngo
i träden och de idoga bina, som svärmade från och till de
närliggande kuporna, surrade mellan syrénblommorna för att snga
honung. Allt var för öfrigt så stilla, så tyst och gaf lugn till
besinning, reflexioner och njutning.

En varm Julidag 1808 suto en yngling och en flicka
tillsammans under det gröna löfhvalfvet, begge sysselsatta, hon med att
sy och han med att läsa högt ur en bok. Ynglingens organ var
vacker och uttrycksfull; men ännu uttrycksfullare voro hans morka
ögon, hvilka då och då förstulet blickade på den sköna grannen,
som, tyst och lindrigt rodnande, såg ned på sin sömnad.
Ynglingen höll upp att läsa och såg på flickan, som blyg slog upp
ögonen och småleende frågade: «Får jag icke höra mera, herr Ed*
ler? Det* var en stor och ädel man, den der Franklin, om
hvilken herrn läste.»

«Ack, fröken Therese», sade ynglingen med värma, «ni tänker
som jag; ni älskar denna ringhetens man, som blef en af sitt
fäderneslands fäder; ni vördar tumörn, som från boktryckeriet gick
ut såsom en af sitt århundrades vise; men kan ni äfven glömma;
att han icke hade något annat namn, än det han sjelf skapade sig?»

C. A. Wetterberght Samlad* SkrifUr. VI. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free