Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI
stod högt i hofgunsten. Men det, som mest af allt lockade folk
till det vackra Wollmarsholm, var den sköna fröken Augusta,
baronens enda barn, en flicka, som skulle ärfva hela godset och allt,
hvad den gamle egde.
Baronen var en klok verldsman; han njöt endast af det an*
seende han kunde förvärfva; men han var tillika en god husbonde
och deraf kom det sig, att der var välsignelse med hans egodalar.
Det var en sommarqväll; solen hölf på att gå ned bakom
skogen och allt glödde af purpur och guld, då en ung flicka en*
sam satt i det lilla templet. Hennes drägt var lika enkel som
smakfull och beqväm, och hon satt der, med en bok på knät,
liksom hon nyss läst, och vände det sköna hufvudet så, att
profilen blef synlig for en betraktare, som låg i gräset nära templet,
bakom några buskar. Flickans tankfulla öga hvilade på den
spegelblanka sjön, der hennes fars fiskare i sina lätta båtar sköto fram
öfver grunden för att lägga ut sina nät. »Således ändtligen
ensam», sade hon vid sig sjelf och drog en djup suck, ’ändtligen ett
ögonblick fri och lugn och glad. Och», fortfor hon, efter några
ögonblicks tystnad, «hvad det der folket derborta i kojan äro
lyckliga emot mig. Det finnes intet, som binder dem, intet, som
trycker dem, intet tvång; ingenting trycker deras hjerta.» Flickan
smålog. »Det finnes ändå lyckliga menniskor i verlden.»
Det prasslade i buskarne; den unga flickan blef uppmärksam
och snart upptäckte hon en gosse, som långsamt reste sig upp och
nalkades henne med en bundt blommor i handen. Det var en
liten trasvarg, som nu under tusende bugningar och
vördnadsbety-gelser gick fram till fröken och, utan att säga ett ord, räckte
hemie dessa vildblommor. Augusta betraktade barnet noga och
.mottog blommorna; det föreföll henne så underligt, att der vid
templet finna en menniska inom de fridlysta egorna.
»Tack, min gosse», sade hon slutligen och låtsade lukta på
ranunklerna och ängbollorn8, han hade lemnat henne, «tack! hvar*
före skulle jag ha dessa?»
«Jo si», svarade gossen och bugade sig, <*fröken ser så god
ut och är alltid så söt.»
«Tjenarinna!» skrattade flickan vid sig sjelf; «ungefär detsamma
sade prinsen i går — hela verlden är full af artighet! Nå, min
gosse, du känner mig således?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
