Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiga, att de voro nio, bara, och, vet pappa, att der ibland ej fanna
mat i huset, och s& beslöt jag att taga gossen till oss och gifva
honom uppfostran.»
«M& göra, Augusta lilla», återtog fadren, «men befatta dig
icke med hans uppfostran; ty det duger du ej till.»
Dagen derpå presenterades den lille Lars på «hofvet», såsom
baronens familj kallades i trakten, och fick några dagar derefter
en annan kostym än trasorna. Emellertid fann han sig oändligt
tvungen och illa till mods i sin nya drägt, ty vid nästan hvarje
rörelse fick han höra: «låt bli det der, det går ej an». Skrattade
han, så gick det ej an, det passade ej att skratta i herrskapets
närvaro; och gick något emot och han kände på sig, att det skulle
lätta honom att få gråta, så fick han höra: låt bli, «ty det är
ohöfligt att gråta, så att folk ser derpå». Glädjen blef ingen,
emedan den ej fick uttrycka sig för flera, och sorgen blef dubbel,
odelad. Gossen fick mat och kläder, men sitt fria hjerta fick han
ej behålla.
Han hade måst öfvergifva sin säkra plats på frihetens vida,
strandlösa haf, der vindarne spela friskt, men inga klippor hota;
der seglaren således är lugn och säker, emedan han är i «rum sjö».
Nu var han vid stranden, ström och vindar ville beständigt kasta
honom mot bankarna, och han måste göra sig säker med ankare,
blott han kunde finna ankarbotten; men alla hans ankartåg brusto,
»skamfilade» af osedda fiender, utom ett enda, som han förstärkte
så mycket han kunde. Gossen riktade hela sin själ åt sin frökens
tjenst; hans enda glädje var att se på hennes ögon om hon
ön-akade något, och hela dagen sprang han beskäftigt för att
förtjena sig ett: «Nu har du varit snäll, käre Lars!» Ofta gladde
det honom innerligt, då han trodde, att han var nödvändig i
hennes tjenst; ty det finnes ingenting, som förnedrar menniskan mera,
an att känna sig öfverflödig och onödig. De store bedraga sig
grymt, då de sätta alla i den ställningen, att de se sig ersättliga
— det är den användandes eget fel om„någon verkligen är det;
ty då forstår han ej att gifva någon sin rätta plats — för en
hvar finnes alltid något, der han är oersättlig, och man må vara
så mäktig som helst, så uppfinningsrik som möjligt, den ena menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
