Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen, och hon sjelf — olycklig hon, om hon ej tänker derpä, och
dubbelt olycklig, om hon vet det.»
«Kan hon d& aldrig träffa nfigot hjerta?» frågade Augusta,
nästan i ångest; «är det ej möjligt, att äfven hon träffar någon,
som förstår henne?»
«Jag tviflar derpå; ty den sanna kärleken är ej djerf. Det är
med henne som med en konung, som så sällan formår skaffa sig
en personlig vän, just derföre, att han har for många som konung.
De, som verkligen älska honom, frukta alltid att bränna sig på
konungen, då de önska träffa menniskan. Så är det äfven med
henne. Det finnes många, som kanske skulle uppfatta hennes
hjer-tas tanke, men ingen af dem kommer henne nog nära, för att bli
bemärkt, och ingen af dem är djerf nog att söka rätt på
menniskan under skalet af en beundrad och rik skönhet.»
«Ni kan ha rätt», sade Augusta och försvann bland mängden.
I grannskapet af den ståtliga fröken med jagtfalken befann
sig Apollo, en liten kuriös figur med lyra i handen, som då och
då reciterade verser än ur den ena, än ur den andra författaren,
på svenska och franska (ty guden Apollo var den tiden parisare).
Det var kammarjunkaren, som fann sig alldeles förtjust öfver
frökens oändliga älskvärdhet och qvickbet. Det var långt ifrån att
kammarjunkaren i sitt hjerta kände någonting, som liknade kärlek,
for fröken, ty af en sådan känsla var han ej mäktig; men han var
en af dessa berömnings-maschiner, som ordentligen dras upp hvarje
morgon och gå omkring för att beundra ända till dess fjederkraften
är slut. Han beundrade konst, litteratur, skönhet och ryktbarhet
— allt med ett ord, som enligt bruket borde beundras, och
derföre var han en af fröken Augustas varmaste tillbedjare och fann
hvarje hennes ord snillrikt. Den gode Apollo stod just i extasen
öfver ett af den snillrika frökens svar — ty kammarjungfrur äro
ofta qvicka nog — då han kände någon vidröra hans gudavigda
papp-lyra. Han vände sig om, och ett fruntimmer i domino stod
framfor honom.
«Hvad behagas, min nådiga?»
«Min bäste Apollo», sade Augusta» »vill ni vara god och
upplysa mig om en sak!»
«Ja, hellre än gerna, min nådiga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
