Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken Augusta hade före maskeraden behandlat baronen, som alla
andra; hade tillochmed, i känslan af att hon hade för sig en
herr-skar-ande, undvikit honom och sökt h&lla honom tillbaka och
liksom haft $n aning, att hon var inom en främmande sfer, då hon
inlät sig i samtal med denne man, hvars lefnadsglada sätt att vara
sväfvade öfver ett tankedjup, som hon ej kände och som hon
fraktade att lära känna. När den lille Apollo maskeradqvällen
berättade henne, att den okände var baron Lejons värd och ingen
annan, kände hon en jskyla ila genom själen; men hon fattade sig
hastigt och tänkte: «Jag gör honom orätt, jag skall ändra mitt
uppförande mot honom.»
Hon gjorde det också. Det der: »stackars flicka 1» hade
träffat hennes hjerta, som fann allting så tomt, så betydelselöst,
just derföre, att allt ville göra sig så betydligt; och baron
Lejonsvärd trädde icke fram, sökte allra minst att lysa inför henne. Det
smickrade henne; ty sedan hon hört hans tankar så öppet p&
maskeraden, när en annan spelade hennes rol, då var hon säker, att
en enda gång hafva fått höra ett riktigt ärligt ord. Denna
föreställning verkade, att hon, då hon nästa gång såg baronen i sin
fars salong, fästade mera uppmärksamhet vid honom och afhörde
honom med mera nöje, än förut. Det var dock en menniska, som
ej blott i tänkte och talade pladder, en menniska, som kunde känna
oeh handla som en man borde.
Pagen var denna enda gång ej af sin herrskarinnas mening,
utan skakade på hufvudet och såg på sin fröken med sina kloka
ögon.
«Hvad tänker du på, Lars?» frågade fröken.
«Jo, nådig fröken, jag tänker på den granna baron, som så
länge talade vid nådig fröken i går afton.»
«Nå, hvad tänker du då?»
<rJo, nådig fröken, jag tycker icke om honom.»
Augusta skrattade, men ändå var der något i hennes själ
som sade: »gossen har rätt».
Baron Lejonsvärd besökte oftare baron Gyllenlants’ hus;
alltid var han samma lugna, tänkande menniska, och Augusta vande
sig från sin naturkänsla och fann sig ej illa oftare än då han log,
ty der låg något i detta leende, som var odrägligt, och i dessa
ögonblick tänkte hon väl icke, men kände djupt i själen, att detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
