Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hvarken barnet eller jag riktigt först&r och 90m vi derföre
frukta, liksom vi ej utan en slags bäfvan kunna tänka oss
uppenbarelser från en högre, en bättre verld, än vår.»
Augusta lemnade med dröjande steg det lilla templet, der hon
sutit så många fredliga stunder och der hon gjort sina
efterräkningar med sig sjelf.
Der uppe på slottet hade man sokt efter bruden, ty ingen
kom att tänka på möjligheten af att hon på en dag, som denna,
skulle vilja helga *en enda sekund åt allvarsamma tankar. Man
anser i allmänhet ett bröllop för ungefär detsamma som en annan
lustbarhet, en namnsdagsfest eller något annat dylikt, och då brud
eller brudgum vilja vara ensamme och i lugn öfvertänka vigten af
det steg, som snart oåterkalleligt göres, skyndar man att med
tusende småsaker skingra deras tankfullhet; men Augusta blef dock
hela dagen tankfull, och då hon inträdde i brudstolen, visade
hennes sköna ansigte mera beslutsamhet, än glädje, och ett lugn, som
förrådde, att det blott med våld kunnat vinnas. Hon uttalade sitt
«ja» klart, och blott en nästan omärklig darrning på rösten
förrådde, att det ej var oblandadt.’ Ludvig Lejonsvärds min var också
ej den lefnadsglada, förhoppningsfulla, som man kunde vänta; han
fattade sin bruds hand med en slags sirlighet, en hållning, som
hade allt utseende af att vara studerad. Men bakom dem stod lille
Lars med sin frökens schal på armen — ty denna utmärkelse hade
Augusta begärt för sin lilla favorit — och oaktadt de granna
kläderna han bar och all den glädje och högtidlighet han såg
omkring sig, förblef dock hans blick mulen, eller rättare stel, häftad
på bruden. Dock, när Augusta sade: «Jag svär att älska dig i
nod och lust», då trillade en stor tår ned på schalen från gossens
ögon, men han blinkade raskt och såg sig småleende omkring,
liksom för att speja efter om någon sett det.
»Hvilket vackert pari» hviskade kammarjunkaren Knapensköld
till sin granne till höger, så till den venstra grannen och till de
närmaste på alla håll; »ett skönt par, en Amor och Psyche, ja
verkligen precist som en Amor och Psyche; kärleken och själen,
det betyder ju så, herr pastor?» Och under detta fladder och då
tankarne voro spridda åt tusen åtskilda håll, läste presten
välsignelsen öfver dem begge för lif och död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
