Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef det, till trots for alla de smärtsamma, djupt kränkande
stunder, han hade; men han ans&g sig nödvändig, och detta var nog
för att komma honom att tåla allt. Han hade blott ett lefnads»
mål och det var: att vara tacksam; utan detta hade han ingen
ting att lefva för, och derföre blef han qvar i ett slags moraliskt
helvete.
«Jag har låtit kalla dig, Lars, för att tala vid dig», sade
gamle baron, med en forskande blick på den beskedlige ynglingen,
som rodnade så, att purpurn stack igenom koppärren. «Ar du
förlofvad, eller vill di* gifta dig?»
Lars studsade vid denna fråga och svarade intet, utan endast
gjorde en bugning.
«Tala ut, min gosse, vill du gifta dig?» återtog baronen.
«Ja visst vill jag, nådig baron; men det bör jag icke, för då
skulle jag flytta från hennes ’nåd friherrinnan .... och hon
behöfver allt en trogen tjenare, hon.»
«Ja, jag vet, min gosse; men om du tycker om någon flicka,
så tror jag, att du med tiden kan göra din matmor en större
tjenst, än blott springa ärenden.»
«Ja, efter herr baron frågar, så är det nog en torparflicka i
byn jag tycker litet om, och hon tycker litet om mig igen, för*
stås; men vi äro fattiga begge och det blef bara eländet af.»
«Bra, min gosse, det kan jag hjelpa . . . Öppna den der
lådan,, den tredje uppifrån.»
Lars fullgjorde befallningen och frambar lådan till baronen.
«Ser du, Lars, du är en trogen tjenare — vän ville jag säga
— jag vet, hvad du får lida derför . . . jag vet allt, fastän
friherrinnan ej nämnt ett ord derom; nog af, här har du en summa
penningar; köp dig ett hemman, gift dig och var sparsam.»
«Men, nådig baron», sade Lars, då han mottagit några större
sedlar, «men, nådig baron, hvarför . . .?»
«Käre Lars, jag kan och vill ej säga dig hvarför du får dessa
penningar . . . antag det är för att belöna en trogen tjenare och
använd dem till din bosättning . . . det kan hända, att tider
komma . . . då . . . men likgodt, käre Lars, ändrar sig allt, så
vet jag dock att ditt’hjerta ej ändrar sig; — låt mig se det,
Lars; ty fastän jag ej länge kan lefva, så skall jag dock lefva
ibland er. Gå med frid» min gosse!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
