Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin hela framtid på en enda personlighet. Det synes, som en
sådan aldrig i sin långväga och svåra beräkning tagit in ett mycket
vanligt fall, att en person kan dö, att han kan störtas eller
förlora förståndet eller på annat sätt bli maktlös. Det synes i detta
enda fall en lucka uppstå i deras tankegång, och deraf kommer
det, att lycksökarens höjd alltid är så vådlig och osäker. Det är
detta räknefel, som kommer honom att falla — och falla utan
räddning.
Baron Lejonsvärd hade, i likhet med många andra, fästat
hela sin framtid vid Gustaf den tredjes person och nåd. Han
tycktes ej ana möjligheten af att denne konung en gång, kanske snart,
skulle maktlös, blott som en historisk relik, hvila i Riddarholmens
hvalf. Partierna kokade rundt omkring honom; faran nalkades allt
närmare och närmare; förräderiet smög sig som en orm blånd
blommorna. Allt detta såg Lejonsvärd, men han sökte ej berga
sig sjelf; han sökte ej att ställa sig oberoende, hui*u än det gick,
utan offrade allt, för att vara beroende af en enda menniska och
efter honom af en ödets nyck. Det var ej tillgifvenhet för Gustafs
person, som tvingade honom dertill; ty hela hans plan var att
begagna konungens nåd som ett verktyg och höja sig sjelf så
högt han kunde. Han sparade aldrig på att låta konungen göra
sig förhatad; han satte, så ofta han kunde, kungen i mellanhand,
och såg gerna, att det allmänna hatet, i stället att träffa honom
sjelf, träffade ett högre föremål, blott han sjelf vann derpå.
Konungamanteln är i en lycksökares ögon ej gjord för anndt, än att
i sina veck förlama de hugg, som opinionen vill måtta åt
lycksökaren sjelf.
Skådespelet slutade dock snart. Gustaf föll för sina lömska
fiender och baron Lejonsvärds långa räkning på lycka och ära
blef utan qvot; hnfvudsumman var borta; han kunde hvarken
dividera eller multiplicera — allt var slut.
Men förmögenheten var också slut; alla möjligheter att draga
sig tillbaka voro stängda, och baronen hade ej annat att göra, än
det han gjorde; han sjuknadé och dog — af gift.
«Du har rätt, käre Lars», yttrade friherrinnan, «du måste
flytta; jag hvarken behöfver eller kan underhålla en betjent. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
