- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
60

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vagnen körde fram: det var friherrinnans egen lilla
promenadvagn, på hvars kuskbock Lars hade tagit plats.

«Det är ju min egen vagn, ja, jag menar den, som varit min
egen vagn», sade friherrinnan, då den med rask fart ilade frandåt
landsvägen.

aJo, det är väl det», sade betjenten, «det lär väl ännu i denna
dag vara vår vagn.»

«Den är din, vill du säga», inföll friherrinnan, som nu för
första gången stötte sig på detta vår, som Lars hade för vana
att använda.

«Min! nej, nådig friherrinna, han är vår vagn, som jag
säger»; och dermed tyckte han, att han sagt nog om den saken.

Hästarne voro raska, och mot aftonen närmade de sig sitt mål.

«Ser nådig friherrinnan de der skorstenarne?»

«Ja, hur dåP»

«£ommer friherrinnan ihåg trakten?»

Friherrinnan, som länge sutit försänkt i tankar på förr och
nu, fordom och framtid, såg sig uppmärksamt omkring. «Ar det
ej Telinge?» yttrade hon slutligen.

»Jo, nådig friherrinna, det är Telinge.»

Och nästan i samma ögonblick svängde vagnen af mot alléen.
Alla grindar voro prydda med lof och blommor, och barnen ur de
närbelägna torpen stodo nigande och bugande vid hvarje grind
och sprungo i förväg mot gårdeh, med ropet: «Hon kommer 1»
Lars såg sig förstulet om, hvad verkan den der barnaglädjen skulle
ha på friherrinnan; men han såg ett dystert moln hvila öfver
hennes bleka ansigte.

»Gud vet, hur jag skall få henne glad igen», tänkte han vid
sig sjelf, och i detsamma svängde han in på gården och stannade
vid ena flygeln.

«Jaså, du bor här», sade friherrinnan, «och din hustru?»

«Ja, nådig friherrinna, det der är min gumma och här bor
jag; vill friherrinnan stiga in?»

crDu arrenderar således denna flygeln, käre Lars? Du borde
ha sagt mig det förut; ty du kan väl finna att det generar mig
att bo så nära dem, som rå om gården. Hvem bor deruppe?»

«Ingfen, nådig friherrinna», inföll den unga hustrun; «men
kanske friherrinnan ville titta sig litet om?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free