- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
73

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än de så kallade sockenhandtverkarne, som, mot fria hus och en
liten trädgård, voro skyldige att antaga i lära endast socknens
fattige barn, de fader- och moderlösa, eller dem, som utan denna
hjelp skulle blifvit husvilla, just under den åldern, då de ej kunde
försörja sig sjelfva; och som premier för desse utdelades af de
sparade räntemedlen till de mästare, som under året bäst undervisat
sina gossar och bäst tillsett och vårdat deras sedlighet och flit.
På detta sätt gjorde grefven, blott genom att skaffa sitt folk en
framtid, all fattigvård onödig; ty der funnos icke annat än
arbetare eller sådane, som genom arbete förskaffat sig oberoende
ge-nqm den lilla pensionen. Och ville ej denna förslå, så var ett
litet arbetshus att tillgä, der de fingo passande arbete. Grefven
låg mer än en gång i kif med borgerskapet i närliggande stad om
sina underhafvandes arbete, men det slutades alltid i godo; ty
varorna gingo för det mesta åt i sjelfva socknen, eller försändes så
långt bort och så spridt, att konkurrensen ej skadade någon. Det
gifna är, att icke några vigtiga arbetsinrättningar kunna finnas förr
än dessa, utan fara att göra intrång på andras rätt, få afyttra
sina fabrikater, d. v. s. vi måste ha vår dyra, otacksamma
fattigvård, så länge vi bibehålla skråinrättningarne och stänga arbetet
inom vissa bommar, så att den enskilta fliten blir ett ingrepp i
andras rättigheter. Säkert är också, att i detta fall knappt någon
halfmessyr hjelper, utan att allt måste rättas efter en enda rättvis
regel, som består deri, att de, som utom skrå vilja arbeta, måste
dela på deras börda, som arbeta inom skrået, ända till dess det
kan vara likgiltigt hvilket man gör. Om man beräknade den skatt
och tunga, som ett handtverk, t. ex. smedyrket, drager inom en
viss krets, och tilläte, att hvem som helst kunde få blifva smed
der-inom, med åliggande likväl att dela lika med de öfrige, så
förminskades deras tunga i samma proportion, som antalet af nya
smeder ökades, och detta vore i alla hänseenden bättre, än att,
som nu, genom undantag eller rent af lamhet i verkställigheten af
gällande lag, låta ett verkligt och tryckande intrång ske, utan att
det finnes någon gräns der det måste sluta.

Ungefär så tänkte grefve von Giessen, men han var blott
lagstiftare i sin socken, och derföre kom också ej mera än hans
socken i ett bättre läge och den hade kommit i ett ännu bättre, om
den ej varit inklämd af alla de hinder, af hvilka vår näringslag-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free