Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stiftning är sammansatt; ty den best&r endast af negationer, utan
en enda rent uttalad sats om rättighet.
Den gamle redlige grefven njöt nu på sin ålderdom frukterna
af sitt dagsarbete: rundt omkring honom reste sig trefliga boningar,
Öfverallt såg han- glada ansigten och sjelfva de så kallade fattige
hade alltid sin lilla kammare, sitt lilla land och sitt bröd till
döddagar. Äfven den orkeslöse hade en snygg och ren klädnad att
ikläda sig när han gick i Guds hus, och ingenstädes såg man till
detta missnöjda, surmulna, pockande tiggeri, som, lik en kräfta på
samhällskroppen, bevisar, att dess vätskor äro stockade och
förskämda och att det gift, som spridt sig i hvarje åder,
någonstä-des måste ha ett aflopp, för att ej kasta sig på dyrbarare delar.
Tiggeriet, pauperismen, är en dylik vämjelig afsöndringsorgan, och
olycklig vore samhällskroppen, om vi med lagar och författningar
verkligen förmådde uträtta det vi ville: på en gång tillstoppa dem;
det onda skulle kasta sig inåt och samhället dö af tvinsot. Det
finnes ej mer än en hjelp, och den måste gå inifrån: blodet måste
renas från fördomar, och sunda vätskor genomströmma samhället;
de bojor, som skaft hålen, måste bort och menniskorna röra sig
fritt, så som Gud skapat dem att göra: då, men då först,
försvinna pauperismen och det fräcka tiggeriet, och en kommande tid
skall knappt skönja ärren.
Några år derefter, en mulen vårmorgon, steg kyrkvaktaren
liksom yrvaken upp ur sin säng och tog fram psalmboken och satte
sig vid sitt lilla fönster, der knappt ännu dagern tittade in. Han
började sin psalm som vanligt, men det ville ej gå; han var så
underlig till mods. Allt emellanåt kastade han en fruktande blick
på den gamla kyrkan och det utbyggda grafkapellet, som otydligt
stack fram genom morgondimman, som, lik en hvit svepduk, slöt
sig omkring nejden. Allt var länge tyst. Ändtligen började en
och annan fogel att slå en ensam drill; en sakta vind förde bort
dimmorna, s& att kyrkan, grafkapellet och träden med sina späda
lof blefvo synliga och stucko af mot den grå himlen.
«Det v^r ett skräckligt väsende i natt», skrek kyrkvaktaren
till sin döfva hustru; «du kan då ändtligen sofva som en stock.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
