Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf tänkte ej på, huru bitter och orättvis han var; ty det
ligger i karakteren hos sådana lyckans barn, att ovilkorligen anse
sig ha rättighet att moralisera och leda dem, som ej äro lika
lyckliga som de sjelfve. Rutger bleknade, men sade intet, ty hans
svar skulle bli ännu bittrare, utan vände sin bror ryggen och gick.
«Han blef ond», skrattade Gustaf vid sig sjelf; »han är då
lättretad som ett bi. Nå, nå, käre Rutger, du tror dig med dina
många talanger kunna ta lofven af mig och trotsa mig; men jag
skall söka visa, att fldeikommissarien ändå är något litet mer än
-underlöjtnanten.»
Strax på eftermiddagen såg man två båtar skjuta ut från
Mo-viken och taga kosan till Hellinge; det var de begge brödernas.
Båtarne gingo dock långt från hvarandra och lade ej ens till vid
samma brygga.
Gustaf skyndade upp till herrgården, som låg på en kulle vid
stranden, och Rutger kom en annan väg genom trädgården; begge
kommo fram på samma gång.
»Ödmjukaste tjenare!» skrattade Gustaf, då han mötte Rutger
på trappan; »det ser ut som du ämnade göra strandhugg här och
eröfra dig din sköna, så grym ser du ut och så af berserkarvrede
lysa dina »intressanta ögon».»
»Gäckas ej, Gustaf», bad Rutger och räckte honom handen,
ose här, försoning!»
«Åh, gudbevars, hvartill behöfs någon försoning», yttrade
Gustaf godmodigt, »jag gäckas icke med dig, men du är så
förban-nadt stursk och odräglig, alltsedan du blef kär. Nå nå, Rutger,
du skall något straff ha, och derföre täfla vi om flickan i dag; du
får ej ro hénne, utan det gör jag; men deremot får du gerna gifta
dig med henne, ty jag vill min själ ej ha «mamsell» Stensson, om
du ville skänka mig henne. Tyst nu emellertid och se glad ut,
min gosse», sade Gustaf skrattande, när han lade handen på låset
och Öppnade dörren till salongen.
De begge broderne inträdde.
»Vi äro nu här med vår lilla flotta», yttrade Gustaf först;
«jag är egentligen storamiral i farvattnet och ligger med mitt
fartyg vid stora bryggan, hvaremot Rutger far som kapare och söker
eröfra hvilken han kan.»
C, A. Wetterberght Samlade Skrifter. VI. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
