Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit förtorkadt, min lefnadsglädje förstörd, och rikedomen har
fallit p& mig. Jag var ej girig, afonden och förräderiet har gjort
mig dertill; behofvet af’ kärlek göt för första gängen denna
guldtörst i min själ, ty utan guld fanns ingen kärlek, ingen huslig
lycka; nu har den ökat sig, liksom ett huggormsgift, som
tränger genom ådrorna, hvarje droppa blod blir brinnande, och nu
bränner mig guldtörsten beständigt. Så länge mera guld finnes
att få, är jag som en arab i öknen, hvilken med naglarne gräfver
i jorden, för att få ännu en droppa och ännu en droppa till och
som slutligen finner, att hans eget blod läskar honom.
Förskräckligt! men så är det dock, och ändå älskar jag.
«Det var en tid», återtog han efter en stunds tystnad, «då
jåg älskade på ett annat sätt; det fanns ingenting orent i denna
kärlek, den var som en flägt från himlen, så sval, så saliggörande,
så doftande och så len; då trodde jag på alla; men man
förgiftade den för mig, rörde upp grumlet i min själ, blandade hat,
afund, sinnlighet och brott i min rena känsla, och afgrundens
svafvel-luft förpestade den himmelska ström, som förut omgaf min själ.
Det är således slut med barnaglädjen; nu måste jag veta att njuta
som en man, bära förbannelsen och brotten på mitt hjerta som
en man, utan att klaga, utan att ångra. Och hon, älskar hon
mig väl ?. . . Stackars barn, är din kärlek som min varit, så
beklagar jag dig. Dock, det är dock en varelse, som älskar mig,
och jag har vunnit mitt mål; jag får ett hus, ett hem, en maka
och kanske barn; mellan dem skall ingen rikedom bygga en mur;
de skola dela lika; förbannelsen skall ej gå längre — den må
stanna hos mig.»
I detta ögonblick slog klockan två, och straxt derefter
rullade en täckt forvagn förbi husrft. »Flere än jag vakar», sade
Rutger vid sig sjelf; «det är således icke endast ett ondt samvete
som vakar.»
Klockan slog elfva, påföljande förmiddag, när Rutger väcktes
af sin betjent, som lemnade honom ett bref; det var från Sverige.
t Han bröt det med häftighet och läste eir underrättelse om sin
brors död. «Således fick jag dock ej hämnas, och han blef då
aldrig den, han trodde sig blifva. Han blef ej fideikommissarie och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
