- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
95

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna tanke for, som en ljungeld, genom deras hafvnden:
•Den svarta bofven skall ej ro i salig grefvens gullsvan.»

Det var sex roddare. En söndag rodde de mot kjTkan, och
under suntältet satt Rutger, som en österländsk despot, sluten,
dyster och tankfull, och slafvarne rodde; men när han steg i land
gick ingen emot honom, alla drogo sig tillbaka för bondplågaren,
som forstört allt det sköna säde, som en gång uppblomstrat. Tvft
af roddarnes bröder stodo den söndagen på pallen i kyrkan och
andra två voro i fara att häktas.

«Nu kom ni igen», sade torparen till drängarne, «och hade

bondpinaren fram till kyrkan, liksom han varit sjelfva nådig
grefven. Hvarför bryter ni ej en natt sönder skräpet P Låt gå med
båten som det gick med harnesket, så får han sitta hemma och ej
besmittta Guds hus.»

"Vänta bara», hviskade en af drängarne, «båten kan icke hålla
länge, han går nog sönder i brådbrasket.»

När eftermiddagen kom, skulle Rutger åter hem, och steg i

i sin slup och man stötte från land. Midt ute på sjön började,

liksom efter ett gifvet tecken, alla roddarne att sjunga. «Tyst!»
befallde Rutger, men de sjöngo:

«I gamle grefrens tider
d& var det frid och ro,
och alla hade trefnad
uti sitt eget bo;
den icke bor p& nåder
sin herre ej forr&der.

Håll ut, håll ut,

h&ll nt med slnpen, gossar,

kanske en planka lossar.

I bottnen g&r det val till slnt,

Håll nt!»

Vid det sista »håll ut!» sparkade alla roddarne på en gång
på en planka, som förut blifvit lossad, och vattnet instörtade i
båten. «Han sjunker», ropade de alla, och grepo hvar sin åra,
«hvar och en rädde sig så godt han kan; farväl, stränge herre!«r
Och dermed simmade de, med årorna under bröstet, mot land,

Rutger störtade i vattnet; han märkte, att det var ett
mordförsök, och kärleken till lifvet var den enda kärlek han kände; den
enda, som den girige känner. Han grep derför med ångest i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free