Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ffJag lefver ännu, min gubbe, men har varit nära döden; släpp
mig in!»
«Ja, hjertans gerna», sade gubben och lät honom g& in; «vi
skola tända pä en eld, så att ni får torka er; ni är »lungblöt»,
nådig herre.» Nu gick gubben bort till sängen, der hans döfva
hustru sof. «Hör du! hör du! vakna upp!»
«Kors! hvad står på, i Guds namn?»
«Jo, mor, vi måste tända på i spisen; nådig herrn har hållit
på att drunkna.»
»Håller han på att drunkna», sade gumman, «nå, så låt
honom göra som han vill.»
«Han är här!»
«Här!»
«Ja; hvar är svafvelstiokorna?»
«Herre jemine, hvad sade jag!» suckade gumman.
«Ni sade icke mer än rätt, gumma», sade Butger; omen säg
henne, kyrkvaktare, att jag vill blifva lika god, som gamle
grefven. Gud har öppnat mina ögon.»
«Gud vare lof, nådig herre», sade kyrkvaktaren, «då skall Gud
välsigna er med allt godt och alla menniskors kärlek.»
Hemkommen satt Butger länge för sig sjelf i tyst begrundande.
«Man har velat mörda mig», sade han vid sig sjelf; «om jag
läte anställa undersökning, skulle utan tvifvel planen för brottet
uppdagas, men bör jag det? Under min morbrors tid var här
lugn och trefnad», böljade han åter, efter en stunds tystnad; «han
trodde på kärlek och fick kärlek; jag trodde ej derpå, och fick ett
dödligt hat. Huru är det då? Hvad är menniskan? Om hon ej
vore ett sjelfständigt väsende, med fri vilja och ansvarighet inför
Gud for sina handlingar, så vore hon ett djur, så vore hon en
maschin, som jag med tryckningen af ett finger kunde sätta i gång
eller tvärstanna . . . men, det förmår jag ej . . . hvarför?»
Butger föll i djupa tankar. »Hvarför?» sade han slutligen; «jo der*
för, att hon, som jag och vi alla, äro barn af samma fader och
att vi alla måste, hvar för sig, endast styrde af vårt eget samvete,
ställa vår kosa och ansvara för, huru den går. Det är denna
ansvarighet inför Gud, som gör oss till individer och ej blott till
viljelösa verktyg, ty det är sjelfständighetens rot att sjelf svara
C. A. Wetterbergh* Samlade Skrifter. VI. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
