- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
98

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

far. sina< handlingar inför -den högste domaren. Kan jag svara for
mina? Ja g måste; men hvad skall jag svara?»

Man icke blott ångrar, då man mod kraft vill ändra kosan
ock handia bättne än förut: man är glad, liksom då man vaknat
ur en förskräcklig dröm* och tackar Gud liksom den, som i tid
ser en afgrund öppen för ainat fötter och som förmår undvika den.

Butger var en af dessa, som villte handla och ej förnöta tiden
med en fåfäng1 ånger; han trodde att det var handlingen, som
först bevisade, att han funnit sitt felsteg. Men i sådana stunder,
som dessa, finner menniskan sig alltddi ensam; hon står der med
hela sin ansvarighet och kan ej någonstädés finna en enda, som
delar dess tyngd; ty en hvar är lastad nog fornt och håller på
att digna ... Det finnes ingen, som kan mottaga ett grand
mera; ty alla bära på en ansvarighet, som motsvarar deras kraft.
Men hon söker då upp, om hon eger det, någon vän, som kan
råda, trösta, hugsvala den trötte.

Butger’ hade ingen vän; huru han eftersinnade fann han ingen
enda i den långa raden, som han trodde eller som älskade honom.
Det. var ej så underligt, ty hela hans lefnad* hade bildat sig på en
stomme af egoism» Länge satt han så försänkt i djupa tankar och
genomletade hela förrådet af sina erfarenheter. Ändtligen smålog
han; det’ var ej det bittra hånet, som förut spelat kring hans mon,
utan ett ärligt* godt leende. «Jag har funnit», sade han; «Åurora,
just hon .... alltmer jag tänker mig tillbaka, allt mera klart
finner jag, att hon var min vän* Tiderna förändras; hon är nu
gift, lycklig maka och mor, säger man .... jag vill helsa på
der; jag vill se, om nu, sedan jag nära blifvit gubbe, barnatron
åter vill vakna i min själ; jag vill pröfva, om det finnes mer
kärlek- eller mera hat bland menniskorna.»

Några dagar derefter spändes vagnen fpr, och Rutger reste.
Man. såg förundrad efter honom, ty ej ett ord om hämnd hade
borts från hans .läppar, utan i det stället hade inspektoren’ fått
befallning att tillse- de gamla, torpen och; göra uppsättning der
under samma’vilkor somi gamle grefven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free