- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
99

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Längat innf i den wik, der Rutgers barndomshem var beläget,
ligger Yikyö kyska och strax der bredvid prostgården, en liten
och oansenlig byggnad, inbäddad i löfskogen och mot sjösidan
om-kran aad af bördiga, välskötta gärden, som nu atodo bara, ty diet
var nte på hösten, fastän .allt ännu v&r så grant och vaekert, som
en Septagibeimånad tillåter det vara.

Vid den ena uthualängaq, som sträcker sig nedåt sjön, stado
en vacker dag ett fruntimmer och en flioka af omkring åtta års
ålder och kastade ut ärter åt en mängd dufvor, som svärmåde kring
dem oeh än satte sig på deras axlar,, än .flaxade ned på marken
för att ploeka af <äiteroa.

«Men, mamma, se hur elak «durken» är mot de stackarn
duf-.vorna; han är en riktig pa&cha, en sträng herre i sitt hus, säger
pappa; ser mamma, nu hugger han igen de staekafs beskedliga
dufaoama; hvarför skall han det?»

«Jo, mitt barn, han tänker blott på sig sjelf.»

«Kors, så stygg han är! Tänker du bara på dig sjelf, du
»tyggii djur; det är icke underligt, att du är så elak. Men, mamma,
är man alltid elak, då man bara tänker på sig sjelf? Vet mamma,
jag tänker också alltid på mig sjelf, och är jag elak för det?»

Modren smålog; på detta milda siaålöje igenkänna vi Aurora
Stensson, eller numera prostinnan Björkegren i Viksjö.

«Nå, min Jilla åinka, det var ej vackert; hur kan det komma sig?»

«Jo, ser mamma, jag -tänker ju alltid på mig sjelf; ty då jag
är flitig, onh tyoker att jag är riktigt snäll, så tänker j*g ai så
här: uu skall du .vara snäll, ty då blir mamma ;glad och håller af
dig, och då mamma håller af dig, är du sjelf så glad. Det är ju
iiJl slut ändå för min .egen akull jag gör alltsammana; för . att £å
vara glad är jag snäll.»

«Ja, ipitt barn, så är det med oas litet hvar, men det
kominer sig deraf, .att vi ej förmå öfvergifva oas sjelfva, utan följa

med i allt, hvad vi .göra. Då eu sträng klingar och låter bFa.att
höra på, så är det ju derföre, att han sjelf kommer i dallring,
eljest tonade ihan Ju icke; aå är det äfven med oss; vilja vi ej

sjelfve vara glada, göra vi ockaå ingen annan någon glädja»

«Mea det är ju precist som «dutken» det, mamma?»

«Naj, .mitt barn, han beröfvar *de andra dufvoma deras kom,
deras glädje, för att njuta sjelf; men, ser du, han är ej glad, utf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free