Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande sprutor, Hvilka på sina hjultrissor liksom balkade på den
ojemna stenläggningen, till pumparnes gnissel och lågornas brak.
Jag trängde mig närmare, men röken slog ner i den fuktig*
höstluften och blott då och då, när rökmassorna delade sig, sfig
man sprutornas vattenstrålar som silfverbågar korsa hvarandra
öfver de glödande ruinerna, hvilka glindrade med en gulröd farg,
likt fargen på franskt guld. Elden aftog, oaktadt stormen, och
snart återstod icke mera än en rykande massa, utan lågor, ur
hvilken då och då millioner gnistor flögo upp, liksom en flock
sparfvar, som skrämdes från kornfältet, och som, förda af vinden,
flögo i tusende ormlika bugter genom luften. Trängseln var stark»
och jag banade mig med möda väg tillbaka och skyndade bort.
Jag kom så, under min flykt undan folkmassan, ett stycke på
sidan om den lilla vattenbehållningen; der var tyst och stilla, blott
ett otydligt sorl hördes från brandstället. Morgonen grydde. Jag
satte mig på en timmerhög och såg på det rykande kumlet
derborta, som fordom beboddes af lyckliga menniskor.
Det dagades allt mera, himlen stod regnig och sorgsen och
mottog de långsamt stigande rökstoderna i sitt sköte/ Bå fick
jag i dunklet se någonting mörkt sväfva framfor mig, och snart
stod en karl bredvid mig, bärande en afdånad qvinna på sina
armar.
«Det var bra, att här fanns folk», sade han och nedlade sin
börda på timmerhögen; «det var bra, hon är- f-n ta mig afdånad
eller död. — Se så, nu vatten hit», fortsatte han sin monolog;
"herrn kan», tilläde han, «se efter henne, medan jag hemtar vatten,»
Mannen sprang sin väg nedåt vattnet, men hindrades mycket
af staketter och buskrader i de många trädgårdstäpporna, som
den tiden lågo på detta ställe. Jag hade god tid att betrakta
qvinnan; hon var ung, kanske omkring ett par och tjugo år, och
af ett skönt utseende, fastän nu blek som en marmorbild, och med
brända kläder och svedt hår. Hennes räddare återkom snart med
vatten i sin hatt och böljade att stänka på henne; hon gjorde en
ryckning.
*Se så», sade han och smålog, «hon qvicknar vid.»
Han spådde sannt, ty inom några minuter slog hon upp
ögonen, men de irrade vildt omkring, och då blicken träffade
rök-molnena vid brandstället, reste den arma på sig, oeh hennes ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
