Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemma!» Åter en tår glänste mellan ögonhåren, men Troberg
ville ej kännas vid honom, ntan tilläde: «Det är fan hvad röken
kostar på ögonen; det kommer efter, det känner jag; de rinna
som ett par br än vinspip or»; och nu satte han handen för ögonen
och grät och harmades öfver att ej kunna låta bli. Redlige
Troberg 1 allt h vad du älskade stannade i detta ögonblick framfor din
inbillning: du såg dem i fara, du hade en förtviflad mor framfor
dig och kände en del af hennes qval; men då du icke annat har
att ångra, intet att blygas för, ångrar du dina tårar och blyges
för att du känner djupt och lifligt; du vill vara en rask karl, som
ej viker för något; ditt hjerta har besegrat dig och derföre
harmas du.
Läkaren kom. Den arma qvinnan satt med sina
sammanknäppta händer på knäet och stirrade framför sig och svarade
intet, då han tilltalade henne.
«Hon har visst mistat ett barn i branden», sade Troberg
half-högt till läkaren; «rkanske det kan.väcka henne.»
«Min bästa», sade derför läkaren, «kanske barnet blott
sprungit undan i folkmassan; ni får säkert igen ert barn; man känner
igen det.»
«Känner barnet, hvad sade niP lefver det, bär det en ring på
bröstet, en liten gammalmodig guldring med sten uti!»
Dessa ord uttalade hon hastigt efter hvarandra och reste sig
upp, liksom hon skulle velat skynda ut.
aStilla er! jag säger», återtog läkaren, «att jag hoppas, att
ert biftrn lefver.»
«Ni ljög således», suckade qvinnan och återföll i sin apati.
orHon är vansinnig», sade läkaren; «hon skall på dårhuset,
stackars flicka!»
Men Troberg frågade, hela den tid han ännu var i land,
kommande och gående: «Har ni sett till en liten gosse, som har
en gammalmodig ring, hängande i ett band om halseå?» men
ingen visste det, ingen, ingen hade sett det.
Detta var mitt första sammanträffande med Troberg; men
sedan såg jag honom ofta vid skeppsbron, der han gick och
arbetade vid fartygets inlastning med jern. Jag gick då en dag bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
