Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den redlige mannen; han lade ifrän sig sin jernbörda och
räckte mig sin grofva, med rost öfverdragna, hand till ett kraftigt
handtag.
se der är den lille beskedlige magistern! Vet herrn hur
det sedan gick med qvinnan?»
Till min blygd mäste jag bekänna, att jag ej frågat efter
henne. Min hederlige Troberg hade handlat annorlunda; han hade
besökt dårhuset och talat vid den sjuka.
«Hon är gudnås så visst galen», sade han, «och bra stor synd
var det, att hon skulle mista pojken sin; bara ingen af mina»,
tilläde han med bekymrad uppsyn, ckommer i någon olycka. Den
der satans reverberugnen, som Ruuthen har demere, sprutar eld
och lågor ur skorstenen, och Elsebeth bor nära invid. Komme
det en gnista i taket och det blåste hord vest, så reste också min
koja och komedihuset, och tacka Gud om icke hela stan strök med,
rätt efter Rönnows och Flyborgs der nere på torget. Som sagdt
är», fortsatte han sin afbrutna berättelse, «som sagdt är, magister,
hon är spritt galen, för det hon mistat sin pojke. • Hon talar om
hur vacker han var, och hur fint klädd, och se’n så sade hon att
han var son till en förnäm man, men namnet fick hon icke säga,
och att han hade en liten ring på bröstet i ett svart band om
halsen. Ja, ja, kan väl vara, men både pojke och ring ligga nu i
askan, för si, herm skall veta, att jag nog har snokat omkring
Öfverallt och gått på lur derborta, precist, Gud förlåte mig, som
en tullsnok, fast jag väl icke är sådan en heller.»
«Och du har ingen spaning fått på barnet?»
«Fan heller», sade Troberg liksom litet stött; «jag hade gerna
gräft npp pojken med mina bara fingrar, om jag blott kunnat få
honom lefvande igen; det skulle vara roligt att komma med den
lilla bytingen till modren och se, hur hon kysste och
kringklap-pade honom; det skulle vara en riktig — så riktig — en
ordentlig komedi.»
«Afven jag ville vara med», tilläde jag; «ni är en hederlig
man, Troberg; tack för allt godt ni vill göra! det skall en gång
Gnd belöna.»
«Åh!» smålog Troberg och skakade min hand, «icke frågar
Gud stort efter hvad en sådan fattig sate, som jag, gör. Också
har jag ofta tänkt: hvad fan angår den saken dig, du ar ju ick’
C. A. Wetterberahs Samlade Skrifter. VI. ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
