Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nå, hvad vidare? Förbjuder det dig att uppfylla en ed,
svuren inför Gud, som är allestädes närvarande?»
«Nej, goda Anna; men i testamentet finnes dock ett förbehåll,
som smärtar mig. Min onkel har ålagt mig, som vilkor för
tillträdandet af hans egendomar, att göra en utrikes resa på tre år
och att på denna tid ej ingå gifte. Jag kan ej undvika den; men
du, du får således ännu sitta i din tysta enslighet i tre år; och
jag hade tänkt, att nu kunna f& försona allt, hvad jag brutit, men
jag får icke, goda Anna, jag får icke.»
Anna smålog, men i ögonvåma darrade ett par klara tårar.
«Det är således tre år ännu», sade hon och tryckte barnet intill
sig; crdu får således, stackars Carl, vänta ännu tre år på din far.»
»Anna, Anna!» bad baronen, «gör ej denna stunden ännu
bittrare, än den i sig sjelf är! Förebrå mig icke!»
«Nej, Gustaf, jag förebrår dig icke; men jag finner klart, att
födrens brott gå till barnen med sin hämnd. Det är ej för min
skull jag sörjer, det är för gossen, som är faderlös, då du reser;
hvarföre, hvarföre skulle du stackars barn födas utan rättigheter,
utan skydd?»
»Jag blir då qvar», sade baronen och steg upp; «de stora
godsen må gå ifrån mig, jag kan arbeta mig fram i fattigdom
med dig och barnet; jag reser icke.»
Då steg Anna upp och föll honom om halsen. «Förlåt den
svaga qvinnan», sade hon, «förlåt den späda rankan, som sörjer,
om stödet undanryckes henne; men var man, Gustaf! Låt icke mina
underliga tankar störa din gång till ditt mål; hinner du fram, så
komma vi efter. Gustaf, är det ej så, när du kommer hem . . .»
«Så fira vi brölloppet», svarade baronen, «och Carl, du skall
stå midt emellan oss i brudstolen; dina föräldrar, Anna, skola
förlåta dig, din man skall älska dig, dina underhafvande skola
tillbedja dig, prakt och rikdom skola omgifva dig; tror du, Anna, så
har jag uttänkt saken. Men», fortfor han, «i morgon måste jag
resa; det skyndar, ju snarare jag reser, desto snarare får jag
återkomma från den testamenterade landsflykten till mitt fosterland
och dig och gossen.»
Anna blott tryckte sitt hufvud hårdare intill hans bröst. «Gör
som du vill!» sade hon; «du handlar bäst för oss alla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
