- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
121

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

for vintervinden. Den långe hostade, en liten fönsterlucka
öppnades och snart derefter slamrade det i förstugan och dörren
lästes upp p& glänt; de begge vandrarne smögo in och porten lästes.

Snart inträdde den långe med sin säck i ett litet rum på
nedra bottnen; det var synbarligen ett krogrum, fastän hvarken disk
eller de vanliga attributerna af en sådan rörelse funnes der; men
en stor bränvinsflaska bredvid ett théfat med några skorpbitar, ett
bord, fullt med kort och fullstreckadt med krita, visade att stället
besöktes af främmande; det var en lönkrog. Ett nästan
nedbrunnet ljus stod på det ena bordet, som var fuktigt af en utspilld
bränvinsflod. Gossen sprang, så snart han kom in, till kakelugnen
och höll sina stelfrusna händer på de varma kolen. Den långe
nedsatte sin börda på spelbordet.

«Se så, i Guds namn», sade han och kastade hatten bort i en
vrå, «nu ha vi skräpet; det gick både fort och väl.»

Den, som öppnade dörren för de ankommande, var en ung
flicka af temligen hyggligt utseende, fastän hela hennes väsende
förrådde fräckhet och det mörkbruna håret i en obehaglig
oordning böljade kring ansigte och hals.

«Det må Odell säga», sade hon; «om han icke haft pojken
der, så hade det gått så lagom; det var väl du, Calle, som tog’et.»

«Ja», sade gossen och strök luggen ur ansigtet; «Odell lyfte
upp mig och jag kröp in; nyckeln gick, som om det varit smordt.»

«Ja, du är snäll du», sade flickan; «du behöfver något varmt,
stackare.»

Den långe karlen hade emellertid kastat sin börda på en
träbänk och hade uppknutit säcken och framtagit en silfverbägare.-

«Låt han bli, Odell», sade pigan. «Jag skall väcka madam,
så att hon får sitt.»

Pigan gick. Efter några ögonblick öppnades dörren, och en
lång, mager qvinna visade sig.

«Det var bra», sade hon; «jag var riktigt rädd att patrullen
skulle få tag i er; se så, hvad har du fått?»

<rÅh-jo, temligen», skrattade Odell; «gamle kamrern kan väl
fan heller lukta till, att det är hans beskedlige Odell, som varit
med; men si, Odell visste var multumet låg, han, och knep det
också. Nu bränvin, madam! och så värdera vi skräpet, och ma-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free