Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej!» svarade denne hviskande; »jag endast ser en skymt af
takrännan; der forsar en stor stråle ur pipen.»
<rJa-ja, det tror jag nog fan i ett sådant väder; bara de der
begge kanaljerna stå stilla der nere i dungen ooh icke gifva sig
åstad; for si, hundarne kunde vakna och göra buller, och då
komma drängar och allt pack i rörelse på en gång», anmärkte
mannen. «Nu äro vi då framme», fortfor han hviskande; «fjerde
fönstret från detta hörnet skall det vara; räkna du också! Här är
det; gå försigtigt tillbaka och lotsa hit de andre; de skola stå
utanför på vakt, då vi krypa in.»
Gossen ilade bort i mörkret och snart återkom han, åtföljd af
de begge stallbrödeme.
«Se-så, nu är rutan lös», sade Odell; «Calle, stick du in
handen och lyft af hakarne; se så, i Guds namn.»
Nu kröpo gossen och Odell in i rummet, der Odell tände upp
ett medhafdt ljus och dyrkade upp ett stort, gammalmodigt
valnötskåp, baron Gyllenfålts silfverskåp.
«Se här», hviskade Odell, «här är ett litet skrin, det är, låt
se, bara guld uti; tag det der. Jag skall ta silfret.»
Odell var som bäst sysselsatt med detta arbete, då dörren
öppnades och baron Gyllenfålt steg in med ett brinnande ljus i
den ena handen och en dragen sabel i den andra. Baronen satte
sitt ljus på golfvet och rusade på Odell, som ännu knappt blifvit
honom varse, förr än han fått ett hugg af sabeln; det var dock
icke farligt. Odell drog upp en knif och gick löst på baronen.
Gossen flydde ut genom fönstret och tillsade de der stående att
hjelpa Odell. Begge kröpo in; det blef en förtviflad kamp; men
baronens skicklighet att handtera sitt vapen gjorde, att Odell snart
föll till golfvet, illa sårad i halsen; en purpurröd ström sprutade
ur säret och tömde småningom lifvets källa; men hämnd och fruk
tan förenade de begge andre i en enda kraftansträngning, och ej
långt derefter låg baronen bredvid sin fiende, blödande ur ett djupt
sår i hufvudet.
Gossen hade under denna strid flytt undan bakom några
buskar; han skakades af en dödsryckning genom alla sina lemmar,
då han hörde de döendes rosslingar och stridens buller, och fastän
han sjelf tillhörde de brottslige, bad han till Gud, att folk måtte
komma och sluta striden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
